Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 11-12, 1917
- Backlund, Sven: Bolsjevismens faror och misstag
- Zetterling, Th.: Normalarbetsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
problem. Då gäller det att icke
tappa bort sig själv, att hellre då
för ett ögonblick förlora världen.
Två tankar måste då leda oss
framförallt: icke glömma att det sociala
kriget är världskrigets eget
barn, blod av dess blod, icke
glömma att viktigare än allt är att
socialismen själv räddas
okomprometterad ur den förhärjande branden.
Dess tid skall komma.
Normalarbetsdagen.
För TIDEN av TH. ZETTERLING.
Då internationella socialistiska
arbetarekongressen i Paris år 1889
beslöt, att arbetarna världen runt
varje år den 1 maj skulle samlas till
demonstrationer och massmöten för
att understryka kravet på 8 timmars
lagstadgad arbetsdag, fattades ett
beslut, som i framtiden kommer att
visa sig vara av en alldeles särskild
betydelse för arbetareklassens
emancipationskamp.
De skäl som huvudsakligast
framhållits för en genomgripande
förkortning av arbetstiden ha som
bekant varit, att arbetarna ur rent
kulturell synpunkt måste komma i
åtnjutande av längre fritid från ett
i regeln uppslitande arbete. Den
långa arbetstiden lägger hinder i
vägen för arbetareklassens andliga
lyftning och gör familjelivet tomt
och glädjelöst.
Mot detta framhålla bourgeoisiens
skrivkunniga försvarsadvokater, att
en förkortning av arbetstiden lockar
arbetarna till dryckenskap och
andra sämre förströelser. Precis
samma invändning har gjorts mot
förhöjning av arbetslönerna. Även i
det fallet framfördes och torde på
sina håll ännu framföras det
påståendet att arbetslönernas höjande
icke kommer familjerna, utan
krögarna tillgodo.
En så hängiven nykterhetsvän som
vår partivän Emil Vandervelde tog
för några år sedan i ett bokarbete
upp nämnda påstående till
granskning och bevisade med ojävig
statistik, att en mindre förhöjning av
förut särdeles dåliga arbetslöner
ofta medförde ett dylikt sorgligt
resultat, men då reallönen kom upp
till en viss normalgräns inträdde ett
motsatt förhållande, i det
dryckenskapen då avtog. Av detta framgår,
att då arbetarnas ekonomiska
ställning så förbättras att de se sig i
stånd att någotsånär leva
människovärdigt, växer och stärkes
ambitionskänslan och dryckenskapen avtager.
Man kan vara fullkomligt förvissad
om att förhållandet är eller rättare
blir detsamma beträffande
arbetstidens förkortning.
Arbetstidens förkortning till 8
timmar — naturligtvis utan någon
minskning av lönen — kommer
således att få en utomordentligt stor
betydelse ur kulturell och hygienisk
synpunkt, men den kommer även att
få stor betydelse i ett annat
hänseende, en betydelse som alltför litet
har uppmärksammats av dem, som
skrivit om denna fråga.
Arbetareklassens kamp går som
bekant närmast ut på att genom sina
organisationer söka höja sina löner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1917/0343.html
