Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Raspatriotismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. F. NICOLAI: RASPATRIOTISMEN.
345
len, såsom t. ex. "tyskarna’’,
till vilka emellertid jämte germaner
även slaver och kelter, ja t. o. m.
negrer och mongoler höra.
Slutligen finns det
antroprologi-ska raser, t. ex. den europeiska
långskalliga nordtypen,
vilken väsentligen bor omkring
Östersjön och Nordsjön (med
undantag av Pommern, Vestpreusscii och
Finland).
Då nu ingen vet, vilken metod som
egentligen är avgörande, så kan
envar söka ut det som passar för hans
särskilda önskningar och vad som
är sämre och har fört till hjälplös
förvirring: envar som på grund av
ensidiga kännetecken har avgränsat
ett "folk" försöker även tillpassa
de andra kännetecknen därefter. Så
har man velat finna gemensamma
artkännetecken i hela det område,
som en gluig skakades av
folkvandringens stormar, man har velat
sammanfatta det tyska eller det
slaviska språkområdet som ras och man
har velat uppfatta judarna resp.
germanerna som en kultur gemenskap.
T alla sådana strävanden tittar
tendensens bockfot blott alltför tydligt
fram.
Framförallt har den h i s t o r
i-s k a f o r s k n i n g e n missbrukats
till resande av meningslösa anspråk.
Italienarn a tro på ett italienskt
folk — så långt som romerska
legioners steg en gång i tiden ljudit, eller
— som de. numera med förkärlek
säga — så långt som San Marcos
lejon rutit. Tyskarna skulle helst
vilja för sig reklamera allt land, som
en gång beträtts av folkvandringens
skaror, och endast det franska
världsriket under N a p o 1 e o n är
ännu för ungt i historien för att
motivera anspråk med traditionellt
berättigande. De vore att vänta först
efter några hundra år, såvida man
icke till dess lärt att tänka bättre.
Nu är emellertid den histori-
ska forskningen för
rasfrågan fullständigt betydelselös, ty om
i ett av miljoner bebott område blott
en enda representant för en
främmande ras blivit kvar resp.
invandrat, och denne ende har
"preva-lenta" artkännetecken (d. v. s.
sådana egenskaper som vid en
korsning med representanter för andra
raser ovillkorligen ärvas) så skulle
genom fortsatt korsning hela
befolkningen inom få århundraden äga
denne e n d e s kännetecken.
För att inse detta måste man
betänka, att (med fyra barn vardera)
en människa i femte generationen
(alltså efter 125 år) har tusen
efterkommande ; * efter 250 år blir det en
miljon och efter 375 år skulle hans
ättlingar i det närmaste
motsvara alla levande människor. **
Det historiska faktum att ett folk
vid en given tidpunkt var av ren ras
och sedan dess icke upptagit någou
väsentlig beblandning med
främmande blod är alltså blott av
relativt ringa betydelse.
Likaså har
språkforskningen till ingenting fört, ty vi veta
att folk under vissa omständigheter
på helt kort tid nästan fullständigt
antaga ett nytt språk; så tala t. ex.
siaverna i de ostelbiska provinserna
nästan överallt god tyska och känna
också (vilket kan tillfogas) tyskt. De
ursprungligen turkisk-tartariska
bulgarerna ha genomsyrats av slavisk
kultur och slaviskt språk, så att do
förlorat varje medvetande om sin
härstamning; omvänt ha de i
Grekland inflyttade slaverna
fullständigt hellenisera†s. Även goterna i
* Efter 25 år 4, efter 50 år IG, efter 75
år 64, efter 100 år 256, efter 125 år 1,024
efterkommande.
’** Just hos sådana vitalt kraftiga
folk-beståndsdelar är ett antal av fyra barn
knappast för högt; för övrigt skulle med
tre barn en miljard ha uppnåtts i 19
generationer (475 år), med två barn i 30
generationer (750 år); alltså icke heller då i sä.
särdeles lång tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
