Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Raspatriotismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. F. NICOLAI: RÅSPATRIOTISMEN.
349
— språket — i det väsentliga
från germanska element, och tysken
har därför rätt att beteckna sig som
andlig ättling till detta folk. Just
denna omständighet bevisar, hur
mycket viktigare kulturen är än
rasen.
Det är svårt att säga, hur
människor som Chamberlain
kommit till sina åsikter. Jag
personligen tror viserligen, att isynnerhet
Chamberlain ofta nog skriver saker,
om vars riktighet han själv icke är
övertygad. Då man läser att han för
de ävcrtyrligaste ting (t. ex. "att
goter i stort antal övergått till
judendomen") anför som källa "en
lärd fackman vid Wiens
universitet" utan att angiva hans namn, då
han berättar om brev, som han
påstår sig ha mottagit och vilkas
innehåll i rent konstnärlig form
ömsesidigt komplettera varandra, så måste
den objektive, kritiske läsaren tro,
att i dessa fall författaren, för den
behagliga formens skull, lämnat
innehållet utan avseende, och det hade
varit önskvärt, att han liksom sin
store lärare, G o b i n e a u, även
hade valt romanens form för dylika
påståenden.
Emellertid synes det också
tänkbart att hela den alltyska teorin blott
vilar på en högst beklaglig
förväxling. Man säger, att Europas övriga
nationer ha uppstått ur en blandning
mellan den någon gång förefintliga
urbefolkningen och de med
folkvandringen komna- .germanerna. Mon i
Tyskland skulle germaner ha
blandat sig med germaner. Och här hade
alltså rasen förblivit ren.
I verkligheten har, såsom grav-
-och skelettfynden bevisa, även i
Tyskland bott en ända in i Diluvium
påvisbar urbefolkning, vilken vid
det kimbriska genomtåget och
senare, då folkvandringens ström bröt
in, delvis utvandrade eller
åtminstone drog sig tillbaka till bergen,
delvis gick under och delvis blandade
sig med de nykomna. Precis som i
alla andra europeiska stater har
denna urbefolkning även levat här,
redan då rinoceros och elefanter
befolkade Europa. En blandning av
urbefolkningen och kelterna synes,
då romarna kommo, ha levat vid
Rhen. Så kär än den gamla
Scheffelska visan
"Es wohnten die alten Germanen zu
beiden Seiten des Rheins"
må vara för oss — den är falsk.
Ariovist var till rasen ingen german
utan en kelt och om människor
redan då bodde på båda sidorna om
Rhen så var det kelterna. Men
T a c i t u s kallade dessa folk g e
r-m a n e r, och detta namn användes
därefter senare på de folk, som
in-bröto i den då civiliserade världen
från de trakter, i vilka Ariovist hade
levat. Dessa voro öst goter,
västgoter, vandaler m. fi. Sedan denna
tid daterar sig missförståndet, ty
Tacitus germaner och
folkvandringarnas äro alldeles skilda folk. I
lång tid visste icke heller någon, vad
germaner egentligen var. Ännu i
12 :e och 13 :e århundradet
betecknade man allmänt fransmännen med
namnet germaner.
Emellertid uppkom ett annat
namn. I Frankrike hade man redan
tidigt skilt på lingua rom ana rustica
i väster och lingua theodisca i öster
(d. v. s. Tyskland). Dessa ord
betecknade blott språket men icke ett
folk, liksom vi i våra dagar, om vi
säga om någon att han talar
högtyska, icke vilja antyda, att han hör
till en bestämd folkstam.
Senare i 11 :e århundradet
bildades därefter av det blott
adjektivis-tiskt brukade theodisk det likartat
ljudande men därmed icke alls
besläktade substantivet teuton. Detta
ord, som senare blev till "deutsch",
betecknar från början icke något
rasmässigt utan ett kultur- resp.
språksammanhang (ty den enfaldiga sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
