Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Raspatriotismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
TIDÉN
ligen efter de delvis i stor
utsträckning företagna mätningarna på
skolbarn och rekryter. Han antager i
det hela tio raser, däribland sex hu:
vudraser, och visar huru dessa utan
hänsyn till språk- eller statsgränser
ii ro ganska brokigt fördelade över
hela den europeiska halvön, varvid
de enskilda raserna mest synas
utbredda omkring havsdelarna. Så bo
germanerna mest omkring Östersjön
och omkring Irländska sjön.
Resultatet av dessa forskningar,
om vilka man må läsa i den
värdefulla boken av Hirth, äro intressanta
för alla europeiska folk. Dock
skola vi här endast ingå på
Tyskland och därvid blott på området
inom det nuvarande tyska rikets
gränser, ty på den genomgående
rasblandningen i Österrike torde väl
ingen tvivla.
Omkring Östersjön sutto de gamla
germanerna och framträngde
därifrån mot de övriga länderna.
Därvid påträffade de i Sydtyskland
kel-ter och mot sydost slaver. Slaverna,
som ännu sitta tämligen rena i Posen
och Schlesien, ha å sin sida tidvis
gjort icke obetydliga framstötar och
ha i synnerhet genom sin förklarliga
drift mot havet medfört att i
Pommern och Västpreussen den
ursprungliga germanska prevalensen
försvunnit. Sydtyskland foro
germanerna väsentligen igenom för att
sedan i fjärran södern, vilken
uppenbarligen icke passade för dem,
tämligen snart och fullständigt,
gå under. I Sydtyskland har därför
i Baden och Wurtemberg den
keltiska rasen kunnat bibehålla sig
någorlunda ren, medan i övrigt den
genom romarnas herravälde betingade
invandringen av Adriafolk och
kortskalliga homo alpinus gör sig
märkbar. Det synes som om romarna
här funnit gynnsamma
levnadsbetingelser, ty deras typ synes ännu i dag
på andra sidan gamla Linies. Större
delen av mellersta Tyskland är emel-
lertid blandningsfolk eller som
C h a m b e r 1 a i n så skönt säger
folkkaos.
Även W i 1 s e r bekräftar detta
faktum, då han säger: "Endast en
ringa procent av våra
nuvarande tyskar ha tillnärmelsevis
en skall- eller knotbyggnad som
liknar skelettens från
vaiidraretideiisgrå v-rader. ’? Och på ett annat ställe :
"Vilja vi i våra dagar finna äkta
g e r m a n e r, så måste vi gå till
våra nordiska broderfolk"
(svenskar, norrmän och engelsmän).
§ 104. Tyskar och germaner.
Tyska kallar man de i denna
rasblandning på grund av gemensam
kultur och gemensamt språk u p
p-k o m ii a egendomligheterna och
likheterna. Germanska
kallar man däremot de ursprungliga
egendomligheterna hos ett folk av
obekant härkomst, vilket numera är
så uppblandat med andra folk, att
det — i varje fall i Tyskland — icke
mera existerar.
Tyskland är alltså en på det
gemensamma språket uppbyggd k u
1-t u r stat och icke en på gemensam,
ras uppbyggd nationalstat*
och därför är det fullkomligt
vilseledande, om man, som så ofta sker,,
identifierar germaner och tyskar.
Förvisso har detta nya folkkomplex
tagit sitt viktigaste bildningsmedel
* Kulturstat och nationalstat äro inga
motsatser, liksom ordet national
överhuvud alldeles icke betyder bara rasmässigt
sammanhai)g. Orden folk och nation ha
överhuvud icke längre någon bestämd
mening, emedan man avsiktligt och
oavsiktligt rör ihop kännetecknen. Man skulle
ju kunna definiera — och andra ha också
gjort det. Mig synes det övrflödigt och
rent av skadligt. Det faktum, att ingen
i grunden vet, vad ett folk och en nation
är, bevisar bättre än alla tal, att folk och
nationer icke mera äro några reala ting.
Begreppet stat däremot är fullkomligt
klart. Till detta begrepp är det, som den
framtida utvecklingen kommer att knyta
an.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
