Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Axelrod, Paul: De bolsjevikiska herostraternas terroristiska regim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inflytande det kraftigaste uttryck
utan att använda brutalt våld, huru
i en sådan politisk atmosfär en
socialistisk fraktion kunde besluta sig för
att företaga en politisk
sammansvärjning mot alla andra
demokratiska inkl. socialdemokratiska
partier för att med de våldsammaste
medel undertrycka dem, om möjligt
tillintetgöra dem.
För att i någon mån kunna ge ett
svar på denna fråga, måste jag kasta
åtminstone en hastig återblick på
partiförhållandena inom den ryska
revolutionära demokratin. Jag
påpekar här från början, att jag
uteslutande kommer att tala om
differenserna inom den ryska
socialdemokratin. För vårt syfte kunna vi
också inskränka oss härtill.
Socialdemokratins inflytande, från vänster
som från höger, sträcker sig faktiskt
långt in över hela demokratin.[1]
Det är alltigenom falskt, om man
föreställer sig att differenserna
inom den ryska socialdemokratin,
motsatsen mellan bolsjeviki och
mensjeviki, fått sin egentliga tillspetsning
först nu under revolutionen eller
rent av uppkommit först nu. Denna
motsats kom första gången till
uttryck redan år 1903 — då helt
plötsligt — på kongressen i London, där
Lenin ännu på grund av helt
obetydliga differenser började inleda en
klyvning. Men först i samband med
den första ryska revolutionen erhöll
denna klyvning i verkligheten en
principiell och taktisk innebörd.
Intill dess råddde fullständig enighet
inom partiet i de frågor, som sedan
blevo skiljande: frågorna om
partiets uppgift, mål och taktik under
revolutionen.
Intill denna tidpunkt voro inom
partiet i dessa frågor de
uppfattningar förhärskande, som förfäktades
av den första ryska
socialdemokratiska organisationen, nämligen
gruppen Arbetets befrielse och
som teoretiskt utgestaltades av
Plechanoff redan i början av 80-talet.
Dessa uppfattningar gingo ut på, att
Ryssland redan inträtt i en
kapitalistisk utvecklingsfas och att det på
samma sätt som västerns länder
skulle genom kapitalismen komma
fram till socialismen.
Med denna sin uppfattning trädde
socialdemokratin i oförsonlig
motsats till de tendenser, som under den
försocialdemokratiska perioden voro
rådande inom Rysslands
revolutionära demokrati. Narodniki —
”folkets parti” — som på
sjuttiotalet och ännu på åttiotalet samlade
i sig eller grupperade kring sig de
radikala demokratiska elementen,
var just genomträngt av den
övertygelsen, att Ryssland hade historiska
privilegier att komma in i
socialismens rike utan att genomlöpa
kapitalismens lidanden. På sjuttiotalet
stodo narodniki huvudsakligen på en
bakunistisk ståndpunkt och trodde
sig genom kravaller, genom små
bonderesningar, kunna förbereda den
allmänna revolutionära resning, som
skulle framskapa det anarkistiska
samhället. Men då man kände sig
besviken på folkmassornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
