Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Axelrod, Paul: De bolsjevikiska herostraternas terroristiska regim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL ÅXELROD: DE BOLSJEVIKISKA HEROSTRATERNA.
379
listiska partierna inför dilemmat att
a n t i n gen deltaga i regeringen
och dela ansvaret med de borgerliga
elementen eller att bilda en rent
socialistisk regering. De borgerliga
ministrarna förklarade sig icke
kunna och icke vilja regera allena
utan demokratin. Dessa fordringar
från regeringsmedlemmarnas sida
till demokratin var följden av att
sovjet vid sidan av regeringen
faktiskt utövade en stor makt och att
regeringen icke kände sig i stånd
att regera utan den. Jag vill icke
här avgöra huruvida det varit
möjligt för sovjet att fullständigt
avböja regeringens fordran. Vid
denna tidpunkt ha t. o. m. bolsjevikerna
förklarat, att ögonblicket ännu icke
vore kommet för att övertaga
regeringsmakten. Så mycket mindre
kunde de övriga socialistiska
partierna vilja vara med om att
en-summa övertaga regeringsmakten.
Men just emedan sovjet faktiskt
hade ett så stort inflytande, att
regeringen icke utan det kunde hålla
sin ställning, så kände sig so v jets
majoritet och de där företrädda
socialistiska partierna vid tanken på
att regeringsmedlemmarna kunde
göra allvar av sin hotelse att träda
tillbaka, föranledda till beslut att
sända representanter in i regeringen.
Med bildandet av denna första
koalitionsregering inleddes emellertid
en kronisk kris i revolutionen.
Med de socialistiska
representanternas inträdande i
koalitionsregeringen blevo även de ifrågavarande
partierna inför massorna ansvariga
för regeringens politik och samti-
digt i viss mån bundna i sin kritik
av regeringens politik. Detta blev
naturligtvis å ena sidan en mycket
väsentlig faktor till successivt
avtagande av deras popularitet bland
huvudstädernas massor, å andra
sidan en källa för bolsjevikerna till
växande inflytande.
Ungefär vid samma tidpunkt som
den första koalitionsregeringen
bildades, tog sovjet ett steg på vägen
till en internationell fredsrörelse,
ett steg, som borde ha tagits redan
under de första veckorna efter
revolutionens seger. Det vände sig till
alla socialistiska partier med
förslaget om inkallandet av en allmän
socialistisk konferens. Men det satte
ännu icke den nödvändiga kraften,
varom vi ovan talat, bakom för att
vinna detta mål. Åter syntes det
dessa kretsar som skulle det förslå att
vända sig med ett upprop till folken
— och så var målet vunnet. De
underskattade oerhört de inre och yttre
hindren i väststaterna för en
konferens’ inkallande. Man sände
visserligen senare en delegation till
en-tenteländerna, men så gott som
ingenting gjordes vare sig för att ge
delegationen de nödvändiga
direktiven för en energisk aktion eller för
att på det sätt, som vi ovan antytt,
trygga dess arbete. Och jag tror
också att de demokratiska kretsar,
varom här är tal, vid denna tidpunkt
redan alltför starkt tagits i anspråk
av omsorgen om Rysslands militära
stridsförmåga för att med energi och
entusiasm verka i den ovannämnda
riktningen. Och nu kom därtill de
allierades tryck på regeringen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
