Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Axelrod, Paul: De bolsjevikiska herostraternas terroristiska regim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
378
TIDEN
behärskade av den inre
omvälvningen och tankarna icke tillräckligt
koncentrerade på nödvändigheten av
att i revolutionens intresse så hastigt
som möjligt få ett slut på kriget. I
varje fall har den överdrivna
förhoppningen på en förestående
resning av de proletäriska massorna
mot de härskande klasserna,
framförallt i Tyskland, i icke ringa mån
bidragit att rikta uppmärksamheten
även hos dessa kretsar av den ryska
revolutionära demokratin under, de
första månaderna av revolutionen
bort från tanken på att på ett
konsekvent och uthållande sätt ställa
■den ryska revolutionens prestige i
tjänst hos den internationella
agitationen för en internationell
socialistisk konferens. Man har nöjt sig
med att sända ut ett upprop till
folken och avvakta dess verkan. Och
då den väntade verkan uteblev,
inträdde en känsla av besvikelse och
man förlorade överhuvudtaget tron
på möjligheten av en stor
fredsrörelse i västerns stater.
Under tiden inställde sig i
realiteten ett vapenstillestånd vid
fronterna med Tyskland och
Österrike-Ungern och ju längre denna oavsiktliga
vapenvila varade, desto mer
utbredde sig i de demokratiska kretsarna
medvetandet om ansvaret för de
militära följderna för de allierades
fronter av detta vapenstillestånd i
öster. Samtidigt vann
ententofilis-mens ideologi, vann tanken på det
revolutionära Rysslands solidaritet
med ententeländerna i kampen mot
Tyskland mark även i de icke
bolsje-vistiska kretsar av demokratin, vilka
före kriget icke varit behärskade av
denna ideologi. Ju mer man
förlorade tron på den tyska revolutionen,
desto starkare blevo farhågorna för
att det halvabsolutistiska,
reaktionära Tyskland skulle komma att
undertrycka revolutionen i Ryssland
och segra över västerns
demokratiska stater. Och samtidigt växte den
redan under tsarismen begynta
upplösningen inom armén, tilltogo
deserteringarna och
försvagandet av disciplinen inom armén
under den revolutionära
övergångsperiodens inflytande, vilket
allt i samiband med den stora
krigströttheten och längtan efter
krigets avslutande hotade armén
med faran att fullständigt
mista sin stridsförmåga och med
faran av fullständig
desorganisering. Allt detta beredde marken
psykologiskt för parollen: stegring
av arméns stridsförmåga och för
utbredandet av den tanken, att det
eventuellt rentav skulle kunna vara
ändamålsenligt av strategiska skäl
att övergå till offensiv.
Dessa tendenser hade likväl icke
hos dessa kretsar trängt undan
önskan efter en snar fred och en fred
på demokratisk grund. Denna
önskan kom också till uttryck i skilda
manifestationer med syfte att
påtvinga regeringen sovjets program
i fredsfrågan och slutligen
utmynnande i Miljukoffs störtande.
Dessa manifestationer och
avlägsnandet av Miljukoff och Gutschkoff
ur regeringen föranledde de
kvarstannade ministrarna att ställa
sovjet och de sovjet behärskande socia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
