Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 1, 1919
- Karleby, Nils: Statsreglering och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Statsreglering och socialism.
Några principiella anmärkningar om socialistisk politik.
| För TIDEN av NILS KARLEBY. |
Mer än någon annan rörelse har
socialismen haft att kämpa mot
missförstånd och förvrängningar. Den
borgerliga publicitetens fejd mot
densamma har alltid bestått i att
måla upp en hisklig djävul på
väggen. Det har sedan varit en
tacksam uppgift att inför det häpnande
publikum briljera med en flott
på-visning av hans gräslighet. Att den
uppmålade djävulen icke varit
socialismen, utan ett borgarpublicistens
eget hjärnspöke, har aldrig generat.
Att med vederbörlig aplomb kunna
servera sina skräckinjagande
hjärnspöken som objektiv sanning är
borgarpublicistens speciella yrkesdygd.
Det finnes icke en vanvettighet, icke
ett tvång, icke en våldsgärning, icke
en absurditet, som icke av en
ullstrumpetrampande borgarpublicist
med frejdigt mod pådyvlats
socialismen.
Något märkvärdigt ligger icke
häri. Borgarpublicisten känner, att
socialismen vill något annat än det
nuvarande samhället. Det är det
enda, men det räcker till. Det
nuvarande samhället är ju
uppenbarelsen av det gudomliga förnuftet. Att
vilja ett annat är högmålsbrott. Mot
Tidén n:r 1, 1919.
en sä grov brottsling äro alla
medel tillåtna. Att förutsätta att
akterna i målet skulle granskas före
domslutet, vore endast en
förolämpning mot den hedervärde borgaren.
Han dömer icke efter sakskäl, utan
efter den högre inspiration, som
medvetandet om attentatet mot allt
som är stort och heligt skänker.
Men att alltjämt icke den ringaste
förändring i borgarpublicitetens
taktik inträtt, trots att socialdemokratin
allt avrättande till spe
oemotståndligt gått framåt och lämnat sina
motståndare oändligt många tillfällen att
korrigera sina horribla omdömen, det
är onekligen ett förstämmande
monument över den mänskliga
dumhetens oföränderlighet. Alltjämt är
det den hiskliga djävulen, som
frammanas på väggen, då den hedervärde
borgarpublicisten skall förklara
socialismen. Och när det någon gång
händer, att han råkar bli
konfronterad med en socialistisk framställning
om vad socialismen verkligen vill och
han följaktligen i densamma icke
känner igen sin älskade djävul, kan
man hålla tio mot ett på att han
griper till utvägen att med en
sympatiserande gest deklarera: Ja,
l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1919/0005.html
