Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Karleby, Nils: Statsreglering och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
TIDÉN
sation nog mäktig att tvinga de
oundvikliga klasstriderna in i lagliga
former. Socialismen är i sin
marxistiska form en konsekvent åskådning
om frihetens successiva
förverkligande i det historiska
händelseförloppet, en konsekvent kamp för
ekonomisk, politisk, social, kulturell,
andlig frihet. Att beskylla
socialismen för att vilja resa ett
tvångssamhälle bevisar endera av två ting:
antingen medveten ovilja att intränga i
socialismens åskådning, eller en av
invanda klassfördomar betingad
blindhet för densamma.
Men det riktiga ligger det i
bor-garpublicistens farhåga, att
socialismen givetvis icke kan tänka på att
förverkliga den ekonomiska friheten
för alla med samtidigt bevarande av
den speciella borgerliga frihet, som
är den enda i det nuvarande
samhället existerande. Då denna
»frihet» har de mångas ofrihet till
förutsättning, vore det en contradictio in
adjecto att vilja upphäva den senare
men bevara den förra. Därför är det
självfallet, att socialismen är
principiellt fientlig mot den nuvarande
borgerliga »friheten». Men detta är en
annan sak än att vara fientlig mot
friheten, det fria initiativet eller
självansvaret.
Den borgerliga frihetens källa är
den kapitalistiska egendomens
absoluta okränkbarhet och helgd. Märk
väl, icke egendomens över huvud
taget! Egendomen är något för alla
samhällsformer gemensamt. Det är
den juridiska form, i vilken de
objektiva samhälleliga faktorerna —
naturen och dess skatter — tillgodo-
göras av de subjektiva, d. v. s.
människorna. Men denna egendoms
form växlar med samhällets former.
Den kapitalistiska egendomsformen
är konstitutiv för det kapitalistiska
samhället och med nödvändighet
fientlig mot alla andra former av
egendom. Redan vid sina första steg
i historien bevisade den kapitalistiska
egendomen sin fientlighet mot den
gamla småborgerliga egendomen:
utrotandet av de självägande
hantverksmässiga producenterna och
deras egendom var blott andra sidan
av den kapitalistiska egendomens
segertåg. Mot den agrariska
»självegendomen» är den kapitalistiska lika
fientlig; dess program på detta
område är att förvandla den självägande
bonden till antingen en
tributbetalande brukare av den till
kapitalistisk egendom övergångna jorden
eller en lantlönearbetare exploaterande
agrarbourgeois. Mot all egendom,
som icke användes till exploatering
av egendomslösa, d. v. s. som icke
är kapitalistisk, är den kapitalistiska
egendomen fientlig. Kraftigast
kommer denna fientlighet till uttryck mot
den sociala egendomen. Den
sociala egendomen betyder
upphävandet av massans egendomslöshet
och följaktligen av det kapitalistiska,
på exploatering av egendomslösa
vilande produktionssättet. Den sociala
egendomen är socialismens program.
Den sociala egendomen måste
införas på alla områden, där stordriften
med bevarad privategendom
resulterat i att massorna blivit
egendomslösa, att alltså en klyvning mellan de
arbetande och ägarna av produk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
