Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Oljelund, Ivan: Till frasens psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TIDEN
sig undan för billigt pris, då den
förutom vädjan till kortsyntheten,
lättrogenheten och lidelserna även
appellerar till medlidandet. Det
hör till den förljugnes karaktär att
framställa sig i en ömkansvärd
dager. Han är städse den förföljde och
missförstådde — förföljd och
missförstådd emedan hans sak är den
största i världen. Och det behöver
ej tilläggas varför den är störst:
naturligtvis därför att den är hans.
Den förljugne — eller den förljugna
frasen; det är omöjligt att skilja de
tvenne åt, enär den förljugnes hela
själsliv är genomvävt av lögn och
fraser, som han själv blint tror på —
är alltså den farligaste, den mest
förföriske: den som genomskådar
honom äcklas av att gripa vid och
angripa honom, ty varje angrepp blir
honom en ny källa till outsinlig
jämmer och lögndrypande fraser.
Därför låter man honom löpa.
Den demagogiska frasen användes
mest i den politiska agitationen; den
förljugna frasen nyttjas företrädesvis
i den politiska polemiken. Även här
med beräknad agitatorisk effekt. Den
är givetvis som politisk debattör ett
under av ohederlighet och fräckhet.
En hederlig motståndare blir alltid
slagen — han vänder sig bort med
en rysning inför den förljugna
frasens intellektuella Orenlighet och
nedlägger vapnen. Han har en
förnimmelse av att han inlåtit sig i en strid
med dunstmoln och kärrgubbar.
Man har kallat den förljugna
frase-ologien bluffpolitik och bluffmetod.
Det är oriktigt: den är helt enkelt
förljugenhet. Så förkunnade exem-
pelvis en vänstersocialistisk
huvudstadstidning i en braskande
telegramrubrik under den politiska
krisens veckor, att »dalkarlarna voro
redo». Vartill? Till revolution,
naturligtvis. I texten lämnades dock
den förbluffande upplysningen att
»dalkarlarna» inskränkte sig till —
en ungdomsklubb i ett
brukssamhälle. Dylikt är för enfaldigt för
att vara beräknad bluff, det är helt
enkelt en förljugen själs lilla yttring,
yttringen av en förljugen anda.
I vårt offentliga liv är
förljugenhetens anda och fraseologi
konsekventast representerad just på omförmält
håll. Icke en dag förgår utan att
denna anda manifesterar sig,
säkerligen omedvetet.
Till förljugenhetens kategori hör
även att omdömeslöst höja allt till
skyarna, som stämmer med ens egen
art. En bildad kvinnlig socialist,
känd som »Sveriges Louise Michel»,
tillät sig nyligen i en
arbetarungdo-mens »egen» tidning att »utan
tvekan» jämställa författaremärket
Vi-tus med — Kirkegaard. Det är
oförsynt! Ansvarslöst! Stackars
arbe-tarungdom ... Jag tvivlar dock icke
på att recensenten menade allvar —
men objektivt är det en grov lögn.
Den förljugna frasen florerar
överallt varest offentligheten utbreder
sig, i alla partier. Överallt där det
finnes en demagog, finns det även en
sentimental demagog; den förljugne
är en sentimental demagog.
DEN HYSTERISKA FRASEN.
Om någon i nitisk omtanlke förlän-*
dets hotade fred sammankallar hund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
