Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Hedén, Erik: Opartisk religionsundervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.32
TIDEN
vägande etisk, bör den från och med
realskolan bliva främst historisk,
varjämte den på gymnasiet även i
någon mån kan vara direkt filosofisk.
2. UNDERVISNINGEN I
SMA-OCH FOLKSKOLAN.
Någon verkligt historisk
undervisning på ett så svårt område som
tankens och religionens kan givetvis
ej i småskolan och i folkskolans
lägre klasser förekomma. Dess
viktigare är det däremot att barnasinnet
just under dessa grundläggande år
får en starkt och sunt sedlig
inriktning. När det här hävdats att denna
etiska fostran främst bör utgå från
Jesu etik, så ligger däri ej blott
ett medgivande åt den kristna
traditionen. Däri ligger ock ett
reformkrav. Däri ligger kravet att den
gammaltestamentligt judiska anda
som hittills i hög grad behärskat vår
moralundlervisning bör vika för Jesu
reformerat judiska, vår tid långt mer
närstående förkunnelse.
Därav följer först och främst att de
.10 mosaiska buden ej längre skola
bliva grundlstenarne för varje barns
och dlärigenom varje kristets folks
sedliga uppfostran. Dessa bud äro
ju för det första endast delvis etiska
(vissa äro rent religiösa), för det
andra mycket ofullständiga, för det
tredje äro de ju mestadels inga bud
utan blott förbud; barnet får i dem
veta vad! det icke bör göra men ej
vad det bör göra. Bättre passa då
som första grundval de etiska
maningarne i Jesu Bergspredikan,
ehu-ju det visst ej skall förnekas, att
även dessa erbjuda allvarliga
svårigheter. Redan ordet »Saliga äro
de...» som inleder varje maning har
ju en mer religiös än etisk innebörd.
Men det kan väl ej anses oärligt eller
alltför hårdraget att fatta detta ord
som syftande även på en under
jordelivet känd inre lycka. Vidare
måste maningarne hämtas ur
Matteus’ evangelium (kap. V, vers 3—
10), då detta återger Bergspredikan
fullständigast; men å andra sidan
har diet första saligprisandet
sannolikt hos Matteus förvanskats. Där
står »saliga äro de i anden fattiga».
Men i Lukas evangelium, som ock
innehåller en version av
Bergspredikan, står det helt enkelt (VI 20).
»Saliga äro de fattiga», och den
som verkligen fått ögonen öppna för
det lidelsefullt sociala draget i Jesu
förkunnelse kan omöjligen tvivla på
att detta är en riktigare version, och
att »fattiga» därvid skall tagas i
yttre, bokstavlig mening. Men man
måste främst hålla sig till den
fylligare formuleringen och blott i och
för jämförelse hänvisa till den
kortare.
Ordet »De i anden fattiga» brukar
tolkas som »de ödmjuka», de som
tänka lågt om sin egen kunskap och
dygd, och är denna tolkning riktig,
så är ju Matteus’ uttryck i och för sig
etiskt fullgott. Men det är fara värt
att uttrycket måste tolkas som »de
enfaldiga», »de fåkunniga», och det
går ju ej att börja
skolundervisningen med att saligprisa okunnigheten.
Men i så fall får man avhugga
problemets knut genom att läroboken
och läraren ärligt säger ifrån att om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
