Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Linder, Erik: Marx' ställning till frihandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK LINDER: MARX’ STÄLLNING TILL FRIHANDELN. 61
de stora industriföretagen i de flesta
fall fram över de smås ruiner, men
i dess spår uppväxa nya av annan
art såsom nödvändiga komplement
till storindustrien. Stordrift innebär
ju i vanliga fall att driften
koncentreras till ett relativt fåtal företag
på olika platser i landet. I många
fall ger ju detta endast upphov
till talrika mindre
reparationsverkstäder (automobil- och
cykelindustrien!). Men härtill kommer att
ett storindustriellt företag icke
alltid förmår eller vill
monopolisera tillverkningen i fråga. I dess
skugga, parasiterande på dess mer
eller mindre monopolistiska
prispolitik, uppstå småföretag, vilka det
ledande storföretaget icke anser vara
värt uppoffringen att slå ihjäl med
prissänkningar. Exempel härpå
finna vi i tryckeribranschen och i
tobaksindustrien i Sverige under
to-bakstrustens tid. Slutligen får ej
heller glömmas, att stordriften även
inom industrien — inom handel och
jordbruk överväger snarare drift i
liten skala — i vissa fall är en
ekonomisk abnormitet (t. ex. inom viss
tegelindustri) eller mera generellt
uttryckt, att varje industrigren allt efter
lokala, handelspolitiska m. fi.
omständigheter äger ett visst
ekonomiskt optimum för driftens
omfattning, vilket i flera fall icke
sammanfaller med vad vi bruka kalla
stordrift.
Trots dessa undantag lär dock icke
kunna nekas att den industriella
utvecklingen i stort sett
karaktäriseras av kapitalets koncentration och
ackumulation. Men i den mån för-
hållandena nu verkligen ligga så att
denna centralisationsprocess är en av
huvudorsakerna till uppkomsten av
en industriell reservarmé, bör detta
eventuella orsaksmoment begränsas
till sina rätta proportioner.
Verkligheten har emellertid icke
varit gynnsam för Marx’ teori i detta
fall. Världen har med jättesteg gått
mot industriell stordrift under
1800-talet, befolkningstillväxten under
samma tid saknar motstycke i
mänsklighetens kända historia, men ändock
har den s. k. industriella
reservarmén smält samman för att i våra
dagar sakna varje större praktisk
betydelse som lönetryckande faktor.
Detta står också i full
överensstämmelse med det ekonomiska
framåtskridandets natur, vilket framför allt
ger sig till känna i en fortgående
differentiering och stegring av våra
behov. Besparingen i arbetskraft
genom mekanisering av driften och
rationalisering av arbetsfördelningen
uppväges av företagens utvidgning
och uppkomsten av nya
produktioner. Det är endast knappheten på
arbetskraft och kapital, i den öppna
marknaden uttryckt i kapitalräntan
och arbetslönen, som hindrar en
oändlig mängd av produktionsbehov
att framträda. En sänkning av
priset å någon av de nämnda
produktionsfaktorerna göra de
nödvändigaste och därför ekonomiskt
bärkraftigaste av de ännu icke lönande
varuproduktionerna möjliga.
Erfarenheten visar också, att man måste gripa
till sekelperioder för att bliva i stånd
att överblicka varaktiga förändringar
i räntefoten. Marx’ tro, att kapital-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
