Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Lindhagen, Anna: Ridderlighet - Hedén, Erik: Sverige och det näst senaste världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjevismen kan ej räkna ett sålunda
uppkommet välstånd såsom sin
förtjänst.
Må emellertid bolsjeviker och
demokrater komma överens om en
uppdelning i stället för att förgöra
varandra.
I mars 1919.
Sverige och det näst senaste
världskriget.
För TIDÉN av ERIK MEDEN.
Carl Hallendorff: Oscar I,
Napoleon och Nicolaus. Ur
diplomaternas privatbrev under
Krimkriget. Med 15 planscher. Pris 20
kr. Hugo Geber.
I början av 1850-talet kommo
några grekiskt- och några
romerskt-katolska kristna i gräl angående
företrädesrätten till gudstjänst vid Kristi
grav — en av hela världens
förnämsta trätoorter. På grund därav
utbröt ett krig som varade i över tre
år och kostade många hundratusen
människor livet. Ryssland uppträdde
nämligen som de grekiskt-katolskes
beskyddare, och för att riktigt
grundligt kunna skydda dem där nere i
Jerusalem lät det sina trupper
inrycka i det nuvarande Rumänien (som
då ännu lydde under Turkiet). Men
då grepos England och Frankrike,
där Napoleon III just blivit kejsare,
av ett enligt uppgift varmt och
osjälviskt intresse för Turkiets bestånd,
eller integritet, som den diplomatiska
termen lyder. För att garantera
denna sände de flottor och härar
till Svarta havet, till Östersjön, till
den ryska Stilla-havskusten o. s. v.
Krigets förnämsta skådeplats blev
halvön Krim, där den ryska
krigshamnen Sebastopol utstod en
flerårig belägring men till sist togs av
fransmännen med storm.
Intressantast för Sverige var dock naturligtvis
kriget i Östersjön. Engelsmän och
fransmän grusade där det ryska
fästet Bomarsund. I Sverige stod
folkmeningen — och detta gäller särskilt
den dåtida liberalismen — starkt på
västmakternas sida. Rysslands
kejsare, Nicolaus I, var ju reaktionens
stöd i Europa och hela världen,
medan England och Frankrike dock
voro de, relativt sett, mest frisinnade
makterna. Man ville rentav hava
Sverige med i kriget, naturligtvis
för att befria Finland. Därtill gick
det dock ej. Men väl avslöt kung
Oscar I, som då regerade Sverige på
ett, särskilt i fråga om
utrikespolitiken, mycket personligt sätt, med
England och Frankrike den s?k.
november-traktaten av 1855, däri han
lovade att ej avträda till Ryssland
någon del av sina besittningar och
till gengäld mottog dessa makters
löfte om skydd i händelse av ett
ryskt angrepp. Kort därefter, våren
1856, slöts freden i Paris, därvid
Ryssland — detta var Sveriges vinst
av fredstraktaten — lovade att ef
ånyo befästa Åland.
Rektor Carl Hallendorff, som
länge drivit specialstudier angående
Sveriges yttre politik under Oscar
NATIONALMUSEUM SOM SOCIAL INSTITUTION.
7S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
