Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Hedén, Erik: Sverige och det näst senaste världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. HEDÉN: SVERIGE OCH DET NÄST SENASTE VÄRLDSKRIGET.
sannolik *. Återstår då frågan hur
Sverige kunde låta lura sig så
grundligt. Svaret därpå söker författaren
först och främst däruti att de svenske
diplomaterna då som så ofta eljes
visade sig minst sagt medelmåttiga.
En diplomat måste ju vara
människokännare, och människokännedom
är nu en gång ej svenskarnes starka
sida. Vederbörande höge herrars
egna omdömen om varandra äro väl
ej alltför mycket att fästa sig vid, då
de väl ofta förestavats av avund
o. d. men äro ändå karaktäristiska
nog. Nordin i S:t Petersburg talar
t. ex. om en kollegas »oförståndiga
och offenteliga prat», säger om en
annan: »den herren är ett fä», och
finner en tredje »temeligen bråkig
och anspråksfull». Denne morske
domare dummade sig dock själv
grundligt vid tillfälle. Alla voro ense
orn att ambassadören i Paris, Gösta
Löwenhjelm, var alldeles omöjlig på
grund av ålderdomssvaghet. Det var
visst han som en gång på en stor
middag, där han satt bredvid en
aristokratisk dam, tog ut löständerna
och lade den bredvid sig på duken.
Konung Oscar själv fattade också en
gång ordentligt humör och talade om
sina utrikesherrars »slarv,
maklighet m. m. d.»
För visso yttrade några diplomater
såsom den ovannämnde Nordin och
konungens förtrogne vän, general
Carl Gustaf Löfwenhjelm, en del
förståndiga ord särskilt om Finland.
Den förre sade resolut att finnarne
— som den tiden behandlades
gan-ska-hänsynsfullt av Ryssland — icke
alls ville befrias utan skulle ivrigt
kämpa mot Sverige, om detta
dit-sände en här. Den senare framhöll
att Sverige alls ej hade någon för-
* Den stämmer i mycket med den
uppfattning som Adolf Hedin hävdat i Den
östeuropeiska frågan av 187G, blott att
Hedin i enlighet med sina kända sympatier
icke ger Frankrike utan England
huvudskulden till att Sverige vart lämnat i sticket.
del av att få tillbaka Finland.
Dock-tyckas alla diplomater ha varit med
om novembertraktaten utom den i
Petersburg förlagde Nordin. Nästan
alla tyckas ock under vissa
förutsättningar ha varit för krig, men de
tyckas ungefär lika enhälligt ha
varit glada över freden *. Man finner
ej ens något påfallande bevis på
särskild skarpsyn hos den man, vilken
flertalet brevskrivare synas ha erkänt
som hövdingen, senare
utrikesministern Ludvig Manderström. Han och
hans diplomatiska korrespondenter
tillhörde, säger hr Hallendorff, »en
vänkrets av unga karriärister, vilka
slutit sig tillsammans till ömsesidig
glädje och väl även reciprok fördel.
Nästan alla skulle med tiden hinna
högt upp på rangstegen ...»
Jämförelsen gör sig själv med en
ung-högerfärgad historikerkrets från våra
dagar, Vilken kanske även rektor
Hallendorff hört talas om.
I sitt omdöme om Sveriges politik
under Krimkriget slites hr
Hallendorff mellan stridande sym- och
antipatier. Å ena sidan måste han ju
som gammal Karl XH-beundrare
gilla ett krig mot Ryssland. Ä andra
sidan måste han i egenskap av
högerman eller, som det heter i hans
kretsar, objektiv historieforskare
ogilla ett krig till förmån för
Västmakterna, vilkas liberalism han
visserligen finner vara tomt sken men
vilka han ändå märkvärdigt nog
finner osympatiska. Vidare måste han
ju gilla ett krig som kungen, den
angenämt självrådige Oscar I, igrun-
* I förbigående må anmärkas det
idylliska intryck av förhållandet mellan Sverige
och Norge på Oscar I:s tid som man
indirekt får av breven. Mindre idylliskt är
det att se kabinettssekreteraren Ehrensvärd
röja sin glädje över den upprörande
klassdom som i Norge drabbade Markus Thrane
och dennes kamrater för deras socialistiska
agitation. Dock ansågs denne Ehrensvärd,
när han sedan på 80-talet var
utrikesminister, såsom alldeles för liberal av tull- och
norskätarhöofern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
