- Project Runeberg -  Tiden / Elfte årgången. 1919 /
90

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Hedmansson, Karl: Litteratur. Martin Koch, Anteckningar på havet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

TIDEN

liggjort detta system beträffande ett
par fisken, och då säkert denna sida
ay saken intresserar Tidens läsare, må
ett kort referat vara på sin plats.

De bohuslänska fiskarnas
organisation är laget. Detta består i regel av
män från samma fiskeläge, ofta nog
ur samma släkt. I vissa fisken såsom
storsjöfisket och makrillfisket på
Nordsjön ägas redskapen av varje man för
sig. Partyget tillhör i flera fall laget
gemensamt, särskilt är detta fallet på
Mollösund, i andra fall äger
skepparen fartyget ensam eller tillsammans
med någon eller några man i laget
eller någon handlande. (Detta senare
är dock undantagsfall.) Fartyget är
alltid delägare i fångsten, vid
Nord-sj odör jet tar det tredjeparten ay
bruttoavkastningen. Dessa medel åtgå till
reperation och underhåll. Är
skepparen ensam ägare får han ju fritt
förfoga över pengarna, men något fusk
med fartygets underhåll och
utrustning accepteras ej av laget. De flesta
medlemmarna i laget äro hel
partskarlar, men såväl vid backefiske som
nordsjödörje finnas två »halvlotter»,
kocken och yngste man. Vid
backefisket har denne yngste, även
»plenty-man» benämnd, endast kvartslott.
Tilldelningen till »halvlotterna» varierar
för övrigt rätt väsentligt.

Varje fullvuxen deltagare i
backe-Hsket disponerar över lika antal
hackor eller »hundrade» på bohuslänska
»hundre». Benämningen har
antagligen sitt ursprung från äldre tid, då
varje backa hade hundra krokar,
numera är untalet 50 à 60. Antalet
backar är omväxlande från 30 till 70 pr
båt, 8—9 på man är regeln. Tvä
hackor äro lagets gemensamma
egendom. Avkastningen av dessa
användes till inköp av proviant, bränsle
m. m. Vid storsillfisket åter äges såväl
båtar som redskap av det bofasta
laget. Detta är emellertid inte fullt
fiskelag, alltså får man komplettera.
Delägare i båtar och vad kunna vara
flera eller färre, fiskelaget är 16 till
18 man.

Fångstens avkastning fördelas efter

kommunistisk princip i olika
variationer.

Jag anför här efter Koch en
fördelning:

Först betalas omkostnader såsom
bränn- och smörjolja, reparationer av
båtarna, assurans för vaden o. s. v.

Sedan fördelas återstoden mellan
deltagarna, »brytningen».

18 lotter bytas. En lott anslås till
att betala slitage på vaden. Elva
lotter fördelas mellan de elva ägarna av
båtar och vad. Två lotter delas
mellan 4 extramän. Tre lotter och 30
procent av en fjärde gå till båtarnas
underhåll. 40 procent av denna fjärde
lott anslås till en minderårig extramän
eller »partkarl», som dessa hos laget
anställda kallas. Återstående 30
procent av den sista lotten skänkes till
något allmännyttigt ändamål.
(Religion, nykterhet, undervisning eller
dylikt).

Lagets förman, »vadbrusen> vid
vinterfisket, eller skepparen på kuttern
under shetlandsfiske eller nordsjödörje
får aldrig mer än hel lott.

Samma ekonomiska demokrati
till-lämpas även i stor utsträckning, då
fartygen ibland segla i fraktfart.
Besättningen har ingen lön utan andel i
frakten. Följaktligen hålles
skeppsråd, innan frakt avslutas. Om
pojkarna inte äro belåtna med erbjuden
frakt, vill skepparen ej gärna avsluta
på eget bevåg. Dock modifieras den
oskrivna lagen i detta fall då och då,
men ett fiskefartyg i fraktfart är
något helt annat än handelsflottans
förhyrning av besättning.

Trawlfisket är det enda fiske,
dälden arbetande mannen är i direkt
lönetjänst hos ägarne. Men även här
kvarlever det gamla andelssystemet
delvis. Sålunda är fiskens inkråm
besättningens. Under gyllene krigstider
har detta varit en biförtjänst, som ofta
nog uppgått till mer än själva lönen.
Pojkarna ha sålt lever till svindlande
priser, och bolagens försök att
fråntaga dem denna fångstandel ha
misslyckats. Vidare ha en del fiskare
slagit sig ihop och köpt egna trawlfar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1919/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free