Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Hedmansson, Karl: Litteratur. Martin Koch, Anteckningar på havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTERATUR.
89
värld på havet, från det stillsamma
ålfisket på ostkusten till storfiskena
på Skagerack och Nordsjön, har han
förut varit med i norrländsk storskog,
i Bergslagens järnverk och bland
arbetarskarorna i storstadens industrier.
Det senare har blivit till diktverk, det
förra hittills blott »Journalistik och
poesi i sak».
Möjligen var avsikten med
västkuststudierna att omsmälta dem i diktens
form, att ge kusten vid Skagerack och
Kattegat, dess människor och verk
den litterära gestaltning, som ännu
frånsett en del novellistik saknas i
vår vitterhet. Men så befanns det,
att stoffet denna gång var för rikt,
att det tålde att tänka på ganska
länge. Först det religiösa livet,
char-tuanismen, som givet folket dess
prägel och egenart, så det mångskiftande
arbetet med dess för varje fiske olika
varianter av ett kommunistiskt
produktionssystem, och slutligen
sambandet mellan denna religionsform, som
är idel klarhet och följdriktighet och
detta arbete, som är raka motsatsen,
slump och spel med höga vinster och
totalförlust. Så svällde skisserna ut
och blevo tillsammans med några äldre
skildringar från Östersjön en hel bok,
det mesta förut publicerat i olika
tidningar.
Samlade som bok ge de i hög grad
intryck av helhet och inbördes
sammanhang, ett förhållande som är
ganska vanligt inom denna numera så
vanliga art av böcker. Stilen är livlig
och rakt på sak, ofta direkt vändande
sig till läsaren, som upplever det
skildrade alldeles omedelbart. Det är
inte utan att denna stilform ibland
verkar irriterande, den är insprängd
med en del vardagsord och
berättar-slang, som visserligen liva upp och
aktualisera skildringen, men å andra
sidan äventyra den konstnärliga
veckningen. Journalistiken och poesien i
sak kännetecknas mera av
journalistisk brio än egentligen poetiskt
tillgodogörande av stoffet. Lofotenbilderna
och »Norska stämningar» äro typiska
härför, de ge intryck av brådskande
skrivning på hotellrum under måttligt
behagliga förhållanden. Lofotens fjäll
se dumma och turistvykortståtliga ut,
hotellivet i de norska fiskestäderna
verkar uppkomling, robust glädje och
njutning, handel och brådska.
Man väntade sig något annat av en
diktare, som har vid fantasi och
förmåga att tränga in i människornas*
arbets- och känslovärld. Den
storslagna naturen, slitet på sjön och
handelns feber — av detta kunde det
helt visst bli poesi i sak, nu blir det
bara journalistik.
De äldre bilderna från Ostkusten
äro bättre, natursinnet är mera
ödmjukt, och förf. synes mera
imponerad av sin upplevelse.
De egentliga västkustskildringarna
äro delvis i släkt med de norska,
delvis med de förenämnda från
Östersjön.
I ett par av dem förenas
sakligheten och poesien synnerligen väl. Det
är Backefiske på Nordsjön och Med
trawlfiskare på Skagebanken.
Här är författaren djupt intresserad,
hänförd av vind och vågor, av fiskets
möda och spel. Han blir diktare på
nytt, icke en skeptisk resenär, som
skall skriva om märkvärdigheter för
sin tidning. Man erkänner närvaron
av ett varmt hjärta, som tar del i vad
som sker. Skildringen blir på samma
gång intim och instruktiv. Man lär
känna människorna, yrkets teknik och
termer, blir överhuvud full proppad
med kunskap på det angenämaste
sätt. Särskilt vacker är inledningen
till uppsatsen om trawlfisket. Här
får den bohuslänska kusten och
havet poetisk gestalt, man upplever
intensivt själva andan av västkust och
hav. Och dock är det ingalunda
poetiskt måleri, utan resonnemang om
fakta, som omöjligen kan sägas på
vers. Vilket ju eljest är regeln i fråga
om poetiska ouvertyrer till uppsatser
av detta slag.
De bohuslänska fiskena bedrives av
ålder efter kommunistiska principer;
man känner inte till någon annan
arbetsgivare än havet. Förf. har åskåd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
