Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1919 - Hallin, Ernst: Arbetsintensitetens problem och den ekonomiska demokratin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. HALLIN: ARBETSINTENSITETENS PROBLEM etc.
99
fördelning utgör tidens stora
problem.
Den politiska demokratins
genombrott i vårt land skulle varit en
meningslös händelse, ett visserligen
kraftigt hugg i luften, om den icke
omedelbart förde med sig en början
till ekonomisk demokrati, ett
frigörande av de hittills tillbakahållna
krafter som, rätt utnyttjade, skola
betyda ett ojämförligt värdetillskott
till det samhälleliga arbetet. Det är
blott underligt, att man icke vill
förstå den fullständigt parallela
utvecklingskurva de båda grenarna av
demokrati förete. Ingen är nog
kortsynt att med den politiska
demokratin förena föreställningen om
att en arbetare vilken som helst skall
draga på sig guldbyxorna och sätta
sig att regera. Men det finns
sorgligt nog en mängd folk som tro, att
man förverkligat den ekonomiska
demokratin genom att i lyckligaste
fall köra bort ingenjörer och
direktörer och sätta ett arbetareråd
vilket som helst att leda en produktion.
Och andra åter, som mena att allan
rättfärdighet är fylld genom att ge
arbetarna några aktier i företaget,
och förfasa sig över, att arbetarna
skulle ha något slags kontroll över
det företag, som har deras
ekonomiska välfärd om händer.
För den lugnt tänkande betyder
den politiska demokratin ingenting
annat än att var och en, som lever i
samhället, har rätt och plikt att
efter måttet av sin förmåga påverka
utvecklingen. Och den form av
ekonomisk demokrati, som nu kan
genomföras som ett stadium på vägen
till den fulla demokratin, innebär,
att var och en som vill äta det bröd
som vinnes genom samhällets arbete,
också har rätt och plikt att bidraga
till och genom statens organ
kontrollera det arbete som skapar
samhällets ekonomiska underlag. Man
väntar av den politiska demokratin
nydaning och friska uppslag, och man
bör av den ekonomiska demokratin
kunna påräkna nya skapande
krafter på olika områden.
Det ekonomiska problemet är mer
komplicerat än det politiska. Det
är betydligt svårare att sköta ett
regeringsdepartement än att rösta en
gång vartannat eller varje år.
Men det är ännu större skillnad på
arbetet inom den ekonomiska
demokratin. Ytligt sett är det avgjort
angenämare att sitta i en bekväm
stol och leda en produktion
kommersiellt eller tekniskt, än att med en
slägga eller vid en härdugn med
1,500 ° värme utöva samma
produktion. Problemets lösning är dock
icke så enkel som att de bägge
herrarna enligt bolsjevikrecept byta
plats. Alla kunna icke vara
direktörer, någon måste också vara smed
eller härdare. Vad som komplicerar
den ekonomiska demokratins
genombrott är, att man innan den
gemensamma startens — skolreformens —
fulla genomförande icke kan vara
alldeles viss på att samhället har
största nyttan av direktörens, resp.
smedens placering i produktionen.
Hittills har alltid möjligheten
funnits, att det varit fördelaktigare om
smeden utbildats till affärsman och
vice versa. Ingen vet, om icke till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
