Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1919 - Hallin, Ernst: Arbetsintensitetens problem och den ekonomiska demokratin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
TIDÉN
duella begåvningen röjer sig lika
väl när det gäller att söka nya vägar
för täckdiken som när det kommer
an på att ge uppslag till en ny
automatisk maskin. I själva verket
hänger allt på framtidsutsikterna och
den uppmuntran man får.
Landsbygdens spelmän och
tusenkonstnä-rer äro fullt lika försummade som
trots den utpinade arbetaren i en
fabrik, som har att dragas med en
dålig ledning och ackordsavdrag. Det
är överkvalificerat att ha genier i
smått till att lossa och lasta fartyg,
och det är skamlig misshushållning
att låta medelmåttigt begåvade
kraftkarlar slita sina fattiga hjärnor med
domstolsprotokoll. Samhället skulle
vunnit och de själva haft större
trevnad, om deras fäder icke ansett dem
för goda att bli "arbetare" och låtit
dem bryta sten eller såga timmer.
Även företagaredriften, det
oemotståndliga begäret att vinna rikedom
för att skapa nya värden, är en
egenskap som samhället icke har råd att
avhända sig. Man blir icke en C. F.
Tietgen endast genom
handelshögskoleutbildning, men man har
lättare att vinna sin chans. Det är
icke ens sagt, att den är av
ondo-Den företagaranda, som yttrar sig i
stor förmåga att skapa fiktiva
värden genom spekulation i hausse och
baisse, är ingenting värd, men den
som skapar ett nytt behov hos
allmänheten och tillfredsställer det, har
gjort samhället en tjänst. Vad, för
att taga ett handgripligt exempel >
kullagret gett mänskligheten i nya
värden kan räknas i miljarder.
Jag nämnde ovan att
arbetsintensitetens problem är till ej blott för
arbetarna. Den lika starten genom
bättre skolformer skärper kraven på
produktionens ledare. Men avkoppla
det privata intresset, så bortfaller
även här tvånget till
arbetsintensitet. Även den dugligaste företagare
slöar till när han ej har ekonomisk
ruin hängande över sig som ett
Damoklessvärd. Och en aldrig så
driftig affärsman kan förfalla till att bli
en benhård byråkrat, om han ej har
kontroll över sig och det ekonomiska
intresset som pådrivande kraft. Det
ha kommissionerna visat. Men
initiativkraftens och klarblickens
stimulerande är en nödvändig
samhällsfaktor.
Man skall ej överskatta den
enskilda produktionens överlägsenhet
över den samfällda. Socialisering
kan vara skadlig, men den kan också
vara nyttig. Glömmas får inte, att
företagareintressse i gammal mening
i storproduktionen är
borteliminerat. Aktieägaren bor i Piteå eller
Malmö, kanske i Yokohama, och hans
befattning med produktionen
inskränker sig till att lyfta vinsten, så
framt den ej för hans räkning
ombesörjes av ett ombud.
Produktionsledarna äro avlönade tjänstemän. T
sak finnes ingen skillnad mellan en
generaldirektör i ett statens verk och
chefen för ett jättebolag eller en
trust. Men det råder den stora
skillnaden, att trustchefen får packa in
om utdelningen sjunker, medan
generaldirektören helt lugnt sitter
kvar. Konsekvenserna kunna dra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
