Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1919 - Kautsky, Karl: Demokrati eller diktatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL KAUTSKY: DEMOKRATI ELLER DIKTATUR.
nr
fria framställning i vårt för krigets
lidanden lyckligtvis skonade land
skall vinna starkare gehör än den
för tillfället tycks ha gjort i
författarens hemland, där
stämningarnas hetta hindra förnuftets kalla
röst att bryta igenom.
UPPGIFTEN.
Kriget har med oerhörd styrka
slungat hela världen in på
socialismens väg. De i teten för den
kapitalistiska utvecklingen marscherande
nationerna sågo sig, för att bli i
stånd att fylla de militära kraven,
nödsakad att underkasta de
viktigaste grenarna av produktionen,
kommunikationerna och varuutbytet
statskontroll. Samtidigt blev
arbetarklassens hela massa, även dess
dittills indifferenta del, i högsta grad
politiskt vaken och fick på det
eftertryckligaste blicken upp för
betydelsen av statens makt och av frihet
i staten. Ty ententen kunde icke
vinna kriget utan hänförd
anslutning från arbetarklassen och denna
anslutning kunde icke vinnas på
annat sätt än att kriget av arbetarna
uppfattades som ett krig för
demokrati, mot militarism och autokrati.
De känslor och stämningar de
därvid framkallat bli västmakterna icke
fria från, varken statens
behärskande av produktionen i allas
intresse eller arbetarmassornas
energiska verksamhet för stora politiska
och sociala mål. Båda dessa
faktorer måste i Frankrike och de
anglo-sachsiska staterna med dess höga
kapitalistiska utveckling och
proletariatets styrka våldsamt påskynda
utvecklingen i riktning mot socialism
utari att därmed i dessa länder en
våldsam revolution blir nödvändig.
Samtidigt hade emellertid en
sådan revolution blivit oundviklig i
Österns stora militärmonarkier, i
Tyskland, Ryssland, Österrike. De
äro alla underlägsna i världskriget,
det finns ingen militärmonarki
längre inom civilisationens område, om
man bortser från det avlägsna och
isolerade Japan. Militärmonarkin
kunde icke röjas ur vägen på fredlig
väg. Våldet måste tillgripas, som
händelserna under de senaste
dagarna tydligt visat.
I Tyskland med dess högt
utvecklade kapitalism blev den politiska
revolutionen utgångspunkt för en
social. Den förde proletariatet direkt
till herraväldet, icke blott till stark
politisk maktställning såsom fallet
är hos västmakterna.
Endast den av kriget skapade
livsmedelsbristen och det allmänna
ekonomiska nödläget förmår här ännu
försvåra socialismens snabba
uppbyggande men å andra sidan för just
detta med sig den trängande
nödvändigheten av socialistiskt
nybyggnadsarbete.
* På helt annat sätt med de slaviska,
länderna, som ännu äro övervägande
agrariska med ett tunt industriellt
överskikt. De förfoga varken över
det ekonomiska läge eller över de
intellektuella krafter och de
proletäriske massorganisationer, som äro
nödvändiga om de av egen kraft
skola utveckla socialismen från sina
egna inneboende förutsättningar. I
de av dessa länder, där
bondebefolkningen är den övervägande, bildar
denna en ekonomiskt reaktionär
faktor, som står hindrande i vägen för
socialismen, och som icke tänkt gå
långt ut över vissa nationella,
demokratiska mål.
Inom många områden i östern där
de stora jordagodsen överväga och
där bönderna ännu befinna sig i
halvfeodalt beroende, utgör bonden
däremot ett rebelliskt element så
länge storgodsen består, ett element,
berett att samverka med städernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
