Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1919 - Kautsky, Karl: Demokrati eller diktatur - Paulsson, Gregor: Nationalmuseum som social institution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltmer överhand. Kunde därför
Marx och Engels prisa de tyska
arbetarnas sinne .för teorier vid
jämförelse med Väst-Europas och
Amerikas, så skulle de i dag finna samma
överlägsenhet i fråga om teoretiskt
intresse hos de ryska arbetarna
gentemot de tyska.
Och ändå kämpa överallt de
klassmedvetna proletärerna och deras
företrädare för demokratins ernående.
Mången har offrat sitt hjärteblod
för den saken.
De veta allt för väl att utan
demokrati går det icke. De
upplyftande verkningarna av kampen mot
despotismen kommer blott en elit till
del, griper icke hela massan. Ä
andra sidan får man dock icke
överdriva de filiströsa
verkningarna av demokratin på proletären.
De äro nu en gång en följd av att
proletären lider brist på fritid, icke
en följd av demokratin i och för sig.
Det vore ju egendomligt om friheten
nödvändigt måste göra människorna
småaktigare och inskränktare än
ofriheten. Ju mer demokratin ver-
kar därhän att arbetstiden förkortas,
desto större blir den tid arbetaren
själv förfogar över och desto mer
av denna får han över att vid sidan
om det ofrånkomliga detaljarbetet
ägna åt sysselsättning med större,
mera omfattande problem.
Väckelsen därtill uteblir icke. Ty
vad demokratin än kan åstadkomma,
de motsättningar som uppstå genom
den kapitalistiska
produktionsordningen förmår den icke ensam
behärska så länge den icke
övervinner denna produktionsordning.
Tvärtom, motsättningarna i det
kapitalistiska samhället växa,
alstra alltjämt nya stora
konflikter, ställa oavbrutet proletariatet
inför stora problem som lyfta dess
sinne över dagsomsorgerna. Under
demokratin blir denna lyftning dock
icke en lyftning av enbart en elit,
det blir till en lyftning av själva,
folkets massa, som samtidigt har
skolat sig till självförvaltning
genom da gon 8 praktiska arbete.
(Ports.)
Nationalmuseum som social institution.
För TIDÉN av GREGOR PAULSSON.
Det är symboliskt att den enda av de
programartiklar om Nationalmuseum,
som Richard Bergh hann skriva,
hade titeln »Konstmuseet som
skönhetsvärld». (Ord och bild 1915, sid.
209—215.) Bland den mångfald av
planer och hugskott som rymdes inom
denna receptiva hjärna var dock en
alltid den alla andra styrande, även i
ögonblick, då inkonsekvenser
uppstodo, nämligen att göra museet till ett
tempel för skönhetens religion.
Nationalmuseum hade ju före hans tid
närmast varit ett konventionellt skött
ämbetsverk, där tavla hängdes till
tavla, skulptur ställdes i rader,
konsthantverk fylldes i skåp och gravyrer
packades i portföljer. Det hela var
en död massa, som sällan rördes
annat än för att ge plats åt nyförvärv.
Kostnärerna stodo i
oppositionsställning mot museet — åtminstone de
konstnärer som icke stannat i
utvecklingen — vetenskapsmännen voro
likgiltiga för det, konstälskarna höllo
sig därifrån och för den stora
publiken hade det mest
nyfikenhetsintresse. Richard Bergh gjorde
ax-museet en medelpunkt för konstlivet
och detta konstliv förstod han att
just genom sin skötsel av museet,
genom en mängd utställningar, genom
en vacker anordning av samlingarna
m. m. att åtminstone för redan förut
NATIONALMUSEUM SOM SOCIAL INSTITUTION.
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
