Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1919 - Kautsky, Karl: Demokrati eller diktatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
TIDEN
kraft att vägra. Utvecklingens
riktning förändras icke därigenom, men
dess gång blir stadigare, lugnare.
Proletariatets framträngande i
stater med något så när demokratiska
institutioner betecknas icke med så
iögonenfallande segrar som
bourgeoisiens framträngande under dess
revolutionära tid, men heller icke
med så stora nederlag. Efter den
modärna socialdemokratiska
arbetarrörelsens uppvaknande på 60-talet
har det europeiska proletariatet
upplevat endast ett stort nederlag,
Paris-kommunen 187.1. På den tiden
led Frankrike ännu av följderna av
kejsardömet, vilket hade
undanhållit folket sant demokratiska
institutioner. Det franska proletariatet
hade endast i minsta möjliga mån
nått fram till själmedvetande, och
resningen hade blivit det påtvingat.
Den demokratisk-proletäriska
stridsmetoden må synas tråkigare än den
borgerliga revolutionstidens metod.
Den är säkert mindre dramatisk och
effektfull, men den kräver ii ven vida
färre offer. De skönlitterära
estet-fi abbar, som göra i socialism för att
finna en intressant sport och ett
intressant stoff, må tycka att detta är
något synnerligen likgiltigt, de, som
ha att verkligen utföra striderna,
tycka inte så.
Dessa så kallade fredliga metoder
i klasskampen, vilka inskränka sig
till omilitära medel, parlamentarism,
strejker, demonstrationer,
tidningspress och liknande
påtryckningsmedel, ha i varje land så mycket större
utsikt att bibehållas, ju
verksammare de demokratiska
institutionerna där äro, och ju större
befolkningens självbehärskning och
ekonomiska insikt är.M
På dessa grunder trodde jag att
proletariatets sociala revolution
kommer att taga helt andra former än
borgarklassens, att proletariatets
revolution i motsats till den borgerliga.
överallt där demokratin har slagit
rot kom att utkämpas med
"fredliga" medel av ekonomisk,
lagstiftande och moralisk art och icke med
våldsmedel.
Detta är även i dag min mening.
Naturligtvis har ingen institution
endast ljusa sidor. Även på
demokratin kan man upptäcka
skuggsidor.
Där proletariatet är* rättslöst
förmår det väl icke att utveckla några
massorganisationer eLler att i
normala tider föra några masstrider.
Där förmår blott en elit av
dödsföraktande kämpar att träda i
oavlåtlig opposition mot den härskande
regimen. Men denna elit blir
dagligen hänvisad till, — ja stöter
formligen på nödvändigheten att göra ett
grundligt slut på hela systemet.
Oförvillad, av den politiska
vardagens små anspråk, länkas tanken
uteslutande på de största problemen och
läres att alltid taga i betraktande
hela det sociala och politiska
sammanhanget.
Blott en liten del av proletariatet
träder där i kamp, men denna del
är fylld av högsta teoretiska
intresse och av den hänförelse som
väckes av höga mål.
På helt annat sätt verkar
demokratin på proletärerna, vilka ju under
nuvarande produktionsordning
endast ha några få timmar på dagen
till fritt förfogande. Demokratin
utvecklar stora organisationer med
talrika förvaltningsuppgifter; den
kallar statens medborgare att
diskutera och. dryfta en mängd
dagsfrågor av ofta mycket liten betydelse.
Allt mer och mer tas proletärernas
fritid i anspråk för arbete med
detaljer och med att vinna
resultat för tillfället. Men i trånga
kretsar blir anden instängd;
oförståelse för teorierna, ja till slut även
förakt för dessa och opportunism i
stället för stora grundsatser taga då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
