Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1919 - Kautsky, Karl: Demokrati eller diktatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL KAUTSKY: DEMOKRATI ELLER DIKTATUR.
16<>
folkningens flertal med sig, ja t. o. m.
om det har detta avgjort emot sig.
Inom ett folk, som sedan årtionden
är politiskt skolat och där partier ha
tagit fast form, är en dylik
tillfällig seger knappast möjlig. Om i ett
sådant fall folket i val uttalar sig
mot den socialistiska regimen,
skall då denna göra vad vi hittills
lia krävt av varje regering, böja sig
för folkets uttalande med fast vilja
att på demokratins grund föra
kampen om statsmakten vidare eller skall
den för att hålla sig kvar, störta
demokratin ?
På vad sätt kan en diktatur hålla
sig kvar vid styret mot
folkflertalets vilja?
Två vägar komma i fråga: j e s
u-tismens och B o n a p a r t i
s-m ens.
Till jesuitstaten i Paraguay ha vi
redan hänvisat. Där höllo jesuiterna
sig kvar genom sin oerhörda andliga
överlägsenhet över de av dem
organiserade urinvånarna, vilka utan
deras hjälp voro fullkomligt hjälplösa.
Frågan är då: kan i en europeisk
stat ett socialistiskt parti nå en
sådan överlägsenhet. Det är
fullständigt uteslutet. Visserligen blir
proletariatet genom sin klasskamp de
andra arbetande klasserna —
småborgare och småbönder — andligt
överlägset, men samtidigt tillväxer
också dessas politiska intresse och
politiska omdöme. Avståndet mellan
dessa olika klasser blir aldrig så
överväldigande.
Vid sidan om de med handen
arbetande klasserna tillväxer
emellertid ett skikt av intellektuella, som
blir allt talrikare och allt
oumbär-ligare för produktionsprocessen och
vilkas uppgift består i att förvärva
kunskaper och utveckla intelligens.
Detta skikt i samhället intager en
mellanställning mellan proletariatet
och kapitalistklassen, är icke
direkt intresserat i kapitalismen, men
ser dock med misstro på
proletariatet så länge det icke anser detta
moget att taga sitt öde i egna
händer. Till och med sådana män som
de utopiska socialisterna, vilka på
det varmaste uppträtt för
proletariatets befrielse, förhålla sig under
klasskampens början avvisande mot
arbetarrörelsen. Denna hållning
ändrar sig först när proletariatet i
sin klasskamp visar större mognad.
Den tilltro proletariatet tillvinner
sig hos de för socialismen
intresserade intellektuella bör dock icke
förväxlas med det förtroende som
liberalerna och centern, ja t. o. m.
regeringen sedan 4 augusti 1914 visat för
regeringssocialisterna. Det första
slagets förtroende kommer av
övertygelsen att proletariatet har nått
kraft och mognad att självt befria
sig. Det senare slagets förtroende
däremot av förhoppningen att
ifrågavarande socialister icke längre taga
proletariatets befrielsekamp på
allvar.
Helt utan eller helt emot de
intellektuella är en socialistisk
produktionsordning icke möjlig. Under
förhållanden då befolkningens
flertal med misstro eller avvisande
betraktar ett proletäriskt parti gäller
detsamma om massan av de
intellektuella. I sådana fall blir
massan av det segerrika proletäriska
partiet icke blott icke intellektuellt
överlägset den övriga befolkningen,
det blir t. o. m. efter sina
motståndare även om dess teoretiska
ståndpunkt i sociala frågor i allmänhet
skulle vara högre.
Paraguays väg är alltså icke
möjlig i Europa. Då återstår blott den
andra vägen, den som Napoleon I
slog in på 18 Brummaire 1799 och
Napoleon III den 2 december 1852:
att regera med hjälp av
överlägsenheten hos en centraliserad
organisation över den oorganiserade
folkmassan och med hjälp av en över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
