Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1919 - Kautsky, Karl: Demokrati eller diktatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
TIDÉN
alltså med diktaturen förstå icke
enbart ett tillstånd av makt, utan en
bestämd regeringsform, då kan man
endast tala om antingen en endas
eller en organisations diktatur,
således icke om proletariatet utan om
ett proletariskt parti. Problemet
kompliceras emellertid så snart
proletariatet självt sönderfaller i olika
partier. Diktatur från ett av dessa
partier blir då ingalunda
proletariatets diktatur utan en del av
proletariatets diktatur över en annan del.
Situationen kompliceras än mer när de
socialistiska partierna äro splittrade
på grund av sin ställning till
icke-proletäriska skikt, när t. ex. det ena
partiet kommer till styret genom
förbund mellan stadsproletariatet och
bönder. Då blir proletariatets
diktatur icke blott en diktatur av
proletärer, utan också av proletärer och
bönder över proletärer.
Proletariatets diktatur antar i dylika fall rätt
underliga former.
På vilka grunder skall och måste
nu proletariatets herravälde taga en
form som är oförenlig med
demokratin. Den som åberopar sig på
det Marxska uttalandet om
proletariatets diktatur får icke glömma att
däri icke är tal om ett tillstånd som
kan inträffa under vissa
omständigheter, utan om ett tillstånd som
under alla förhållanden måste
inträffa.
Nu kan man väl antaga, att
proletariatet icke kommer till
herraväldet annorstädes än där det utgör
befolkningens flertal eller
åtminstone har detta flertal bakom sig.
Proletariatets vapen i den politiska
kampen är, vid sidan av dess
oumbärlighet, dess stora antal. Endast
där det har massorna, befolkningens
flertal, bakom sig, kan det påräkna
att besegra de härskande klasserna
med dess maktmedel. Detta var
också Marx och Engels mening.
Därför förklarade de i
Kommunistiska manifestet:
"Alla hittills försiggångna rörelser ha
varit rörelser av minoriteter eller i
minoriteters intresse. Proletariatets rörelse är
en självständig rörelse av det stora
flertalet, i det stora flertalets intresse."
Detta ägde också sin tillämpning i
fråga om Pariskommunen. Den nya
revolutionära regimens första
angelägenhet var att rådfråga folket i val
på allmän rösträtts grund. Valet,
företaget under största frihet, gav i
nästan alla Paris valkretsar stor
majoritet för kommunen. Mot 21
oppositionella, varav 15 rent reaktionära
och 6 radikala republikaner av
Gambettas riktning, valdes 65
revolutionära. Bland dessa 65 revolutionära
voro alla dåtida riktningar inom den
franska socialismen företrädda. Hur
mycket de än bekämpade varandra,
övade de dock icke diktatur mot
varandra.
En regim, som har så djupa
rött-ter i massorna, har ingen anledning
att angripa demokratin. I de fall då
våld utövas för att undertrycka
demokratin, skall den dock icke kunna
hålla sig fri från våldshandlingar.
Våld kan endast mötas med våld.
Men en regim som vet sig ha
massorna bakom sig kommer att
använda våld endast i fall då det
gäller skydda demokratin och icke
för att upphäva den. Den skulle
utan vidare begå självmord om den
undanröjde sin säkraste grundval,
den allmänna rösträtten — tillika
en stark källa till väldig moralisk
auktoritet.
Diktaturen i form av demokratins
upphävande kan alltså endast komma
ifråga i undantagsfall då ett
utomordentligt sammanträffande av
gynnsamma omständigheter möjliggör för
ett proletariskt parti att rycka till
sig makten oaktat det icke har be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
