Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1919 - Kautsky, Karl: Demokrati eller diktatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KARL KAUTSKY: DEMOKRATI ELLER DIKIATUR.
171
parti för sin existens och hotar den
underlägsne med fullständig
förintelse. Medvetandet om detta gör
inbördeskrigen lätt så grymma.
Isynnerhet en minoritet, som håller sig
vid styret blott genom militärisk
makt, har stor böjelse för att på
blodigt sätt hålla sina motståndare nere
och att i vilda slaktningar decimera
deras led om den genom ett
uppror blivit hotad och det då lyckats
den att slå ned resningen.
Junidagarna i Paris 1848 och den
blodiga majveckan 1871 ha visat detta
med fruktansvärd tydlighet.
Ett system med kronisk
inbördes-kamp såväl som dess alternativ
under diktaturen: massornas
fullständiga slöhet och modlöshet, gör det
så gott som omöjligt att bygga upp
ett socialistiskt produktionssystem.
Och då skulle en minoritetsdiktatur,
som med naturnödvändighet föder
inbördeskrig eller slöhet, vara det
suveräna medlet att åstadkomma
övergången från kapitalism till
socialismen.
Mången förväxlar inbördeskrig
med social revolution, anser detta
för revolutionens form och är böjd
ursäkta de i inbördeskriget
oundvikliga våldshandlingarna med att utan
dylika vore en revolution icke
möjlig. Det har alltid varit så i en
revolution och det skall alltid så
förbli.
Emellertid har just vi
socialdemokrater icke varit av den meningen
att allt det, som alltid varit så nu
också måste förbli så. Våra bilder
av revolution ha vi format efter de
hittillsvarande borgerliga
revolutionernas exempel. Den
proletära revolutionen kommer att
fullbordas under helt andra betingelser.
De borgerliga revolutionerna
ut-bröto i stater där en despotism, stödd
på en från folket skild här,
undertryckte alla fria rörelser, där det
icke fanns någon press- eller före-
ningsfrihet, icke allmän rösträtt och
intet parlament i verklig mening.
Där tog med nödvändighet kampen
mot regeringen inbördeskrigets
form. Våra dagars proletariat
kommer, åtminstone i Västeuropa, till
makten i stater, där sedan årtionden
demokratin, om än icke den "rena"
så dock ett visst mått av demokrati,
slagit djupa rötter och där militären
icke längre är så helt som tidigare
skild från folket, I varje fall
behöva vi icke antaga att i Västeuropa
den stora franska revolutionens
förlopp skall upprepa sig. Om det
nuvarande Ryssland uppvisar så många
likheter med Frankrike från 1793 så
bevisar detta blott hur nära
Ryssland står den borgerliga
revolutionens stadium.
Man måste noga skilja mellan den
sociala revolutionen, den
politiska revolutionen och
inbördeskriget.
Den sociala revolutionen
är en djupgående omvandling av
hela den samhälleliga byggnaden,
framkallad genom grundandet av en
ny produktionsordning. Det är en
långvarig process, som kan pågå
under årtionden och för vars
avslutning det icke är möjligt dra några
fasta gränser. Ju fredligare de
former äro i vilka den utvecklas och
fullbordas, ju bättre kommer den att
lyckas. Såväl inre som yttre krig
äro dess dödsfiender.
En social revolution inledes i regel
genom en politisk revolution,
genom en plötslig förskjutning av
maktförhållandena mellan klasserna
i staten, varigenom en hittills från
den politiska makten utesluten klass
bemäktigar sig regeringsmakten.
Den politiska revolutionen är en
plötslig händelse som mycket snabbt
fullbordas. Dess former äro
beroende på den stats förvaltning där den
äger rum. Ju mer demokratin
råder, icke blott formellt, utan fak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
