Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1919 - Kautsky, Karl: Demokrati eller diktatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDÉN
tiskt, förankrad i de arbetande
massornas kraft, desto större
sannolikhet för att den politiska
revolutionen blir fredlig. Däremot, i ju
högre grad det hittills härskande
systemet icke stöder sig på
befolkningens flertal utan är uttryck för en
minoritet som håller sig vid styret
genom militära maktmedel, desto
troligare är det att den politiska
revolutionen tar form av ett
inbördeskrig.
Men även i senare fallet ha
för-fäktarna av den sociala revolutionen
det mest trängande intresse av att
inbördeskriget blir av kort
varaktighet, att det blott blir ett medel att
genomföra och befästa demokratin
och att den sociala revolutionen
överlämnas åt dess verksamhet. Med
andra ord: att den omedelbart icke går
längre än folkets flertal är benäget
att följa emedan därutöver den
sociala revolutionen, hur önskvärt än
det omedelbara realiserandet av dess
slutmål kan te sig för vittseende
andar, icke skulle finna de nödiga
betingelserna för att skapa något
varaktigt.
Men har då icke proletariatets och
småborgarnas skräckvälde i Paris,
alltså en minoritetsdiktatur,
framkallat oerhörda verkningar av
största historiska betydelse under
franska revolutionen?
Säkert. Men av vad slag voro de.
Nämnda diktatur var ett barn av det
krig, som Europas förbundna
monarker förde mot det revolutionära
Frankrike. Att segerrikt ha
tillbakaslagit denna anstorm, det var
skräckväldets historiska verk. Det
bevisade då åter en gå,ng tydligt den
gamla sanningen att diktaturen är
bättre i stånd att föra krig än
demokratin. Men det bevisade
ingalunda att diktaturen är
proletariatets metod för att genomföra sociala
omgestaltningar efter sitt sinne och
för att bevara den politiska makten.
T fråga om energi låter
skräckväldet från 1793 icke överbjuda sig.
Men trots detta lyckades det icke för
Paris proletärer att hålla sig vid
makten. Diktaturen blev en metod
varigenom olika fraktioner för
proletär och småborgerlig politik
bekämpade varann inbördes och slutligen
blev den en metod för att göra slut
på varje Proletärisk ocli
småborgerlig politik.
De undre lagrens diktatur jämnar
vägen för sabelns diktatur.
Ville man efter de borgerliga
revolutionernas exempel säga att
revolution är liktydig med inbördeskrig
och diktatur, då måste man också
dra ut konsekvensen och säga:
revolution slutar ofrånkomligt med en
Cromwells eller en Napoleons
herravälde.
Detta är dock ingalunda den
nödvändiga utgången av en Proletärisk
revolution där proletariatet bildar
nationens flertal och där nationen är
demokratiskt organiserad. Och
endast där äro betingelserna för
socialistisk produktion givna.
Vi kunna med proletariatets
diktatur icke förstå annat än dess
herravälde på demokratisk grund.
ÄSKÄDNINGSUNDERVLS -
NINGEN.
Gent emot de här utredda farorna
av den diktatoriska metoden skall nu
ställas även ett dess företräde: Den
skänker en glänsande
åskådningsundervisning.
Detta argument uppkommer
tydligen ur följande slutledning: Under
demokratin, då folkets majestät
härskar, kan socialismen icke genomföras
förrän majoriteten har vunnits för
den. En lång och tröttsam väg.
Mycket snabbare komma vi då till
målet om en energisk, målmedveten
minoritet bemäktigar sig statsmakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
