Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1919 - Partiets program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
TIDEN
utvecklas vid sidan av varandra.
Sädesodlingen hörer samman med stordriften,
den animaliska produktionen med
smådriften. Men då brödsädesodlingen måste ge
bästa ekonomiska resultat i södra och
mellersta Sverige med dess gynnsammare
klimatiska förhållanden, större
sammanhängande odlade arealer och därmed större’
möjligheter för användning av maskinella
och tekniska hjälpmedel följer, att denna
produktion i största möjliga utsträckning
bör koncentreras till dessa trakter och
stordriften där bliva den övervägande, vilket
icke utesluter att småbruksdriften även där
har naturliga betingelser och kan komma till
användning i stor utsträckning. Vissa
delar av mellersta Sverige och Norrland
lämpa sig emellertid i övervägande grad
för fodcrväxtodling. Smärre jordbruk
måste där bli dominerande.
Utgående från dessa principer och denna
allmänna uppfattning om förutsättningarna
för jordbruksproduktionen har
programkommissionen uppgjort sitt förslag till
jordprogram.
A.
Tvångsköp av större jordegendomar i
enskild ägo.
En social expropriationslag, som ger
samhället makt att i socialt syfte tvångsköpa
jord för bildande av självständiga
jordbruk — småbruk — m. fi. ändamål (se om
expropriationsrätten punkt XII) är
nödvändig i ett samhälle, där jorden är
föremål för privat äganderätt. Tvångsköpet
bör sålunda vara ett medel att frigöra
tor-pare, lägenhetsinnehavare och arrendatorer.
Åt lantarbetare och andra med håg och
fallenhet för självständigt jordbruksarbete,
vilka vilja övergå från lönearbete, bör
staten också tillhandahålla jord.
Arealen för ett småbruk måste givetvis bli
växlande i olika trakter, beroende på
jordens beskaffenhet, läge o. s. v. Men som
en ofrånkomlig regel måste gälla, att
arealen är tilltagen så, att den med rationell
drift ger innehavaren nödig utkomst. De
mindre jordbrukarna i vårt land kunna
givetvis icke bli föremål för några
reduktionsåtgärder från samhällets sida, deras
jordarealer torde snarare i många fall böra
utökas. Denna kategori av jordens
brukare torde bliva det övervägande antalet
i vårt land. Men vilka äro då att anse
som mindre jordbrukare? Att fixera en
bestämd areal som mätare är omöjligt på grund
av de växlande förhållandena i värt
långsträckta land. Som en allmängiltig
definition torde fä gälla: som mindre
jör d b ruka r e är att anse e n v a r,
s o m b e d river j o r d b r u k i h u v u
tf-sak utan a’n litande av lejd a
r-betskraf t.
Vanhävdade egendomar indragas till
samhället.
Då samhället har plikt att tillse, att
produktionen bedrives under
gynnsammaste förhållanden och med gynnsammaste
resultat, och då ingenting från dess sida
får åsidosättas, som kan stegra jordens
avkastning, vare sig det gäller bibringande
av teoretisk och praktisk insikt i
jordbruksskötseln eller tillhandahållande av
för produktionen nödiga alster, såsom
förädlade utsäden, konstgödsel m. m. dylikt
till priser, som stå i rimligt förhållande
till kostnaderna för deras framställande,
följer som en ofrånkomlig konsekvens
samhällets rätt att ingripa i de fall, då
vanhävd av jord föreligger. Alltså kräves en
hela landet omfattande vanhävdslag. Först
sedan vissa i lagen angivna åtgärder
vidtagits men rättelse icke vunnits, inträder
rätten till inlösen för samhället.
Utformningen av en vanhävdslag är en
grann-laga sak. En bestämd gräns emellan
mindre god skötsel och vanhävd kan vara svår
att uppdraga. Men svårigheterna i fråga
om lagens utformande och tillämpning få
icke utgöra hinder för dess tillkomst.
Erfarenheten har givit prov på så många
upprörande fali av vanhävd, att eftergift
på detta krav icke får ifrågakomma.
Fideikommissinstitutionen upp häves.
Samhället inlöser fideikommissen.
Fideikommissinstitutionen är uppenbart
en föråldrad institution i det nutida
samhället, som bygger på lika arvsrätt.
Kravet på fideikommissinstitutionens
upphävande har därför sedan länge gjort sig
gällande. Men samhällsintresset kan icke vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
