Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1919 - Möller, Gustav: Socialiseringsprogrammet i Tysk-Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
TIDÉN
Socialiseringsprogramm e t
/ Tysk-Osterrike.
För TIDEN av GUSTAV MÖLLER.
Den rad revolutioner, som i
slutet av förra året utlöstes av
centralmakternas sammanbrott i kriget,
ha fått högst olika verkningar i de
olika länderna i Mellaneuropa. I de
flesta har socialdemokratin trätt i
förgrunden såsom ledande makt
inom staterna. Ingenstädes har detta
skett med större kraft och
förmåga än idet nuvarande
Tysk-Österrike. Om man nu blickar
tillbaka på utvecklingen sedan
november 1918, så kan man få det
rätta greppet särskilt på betydelsen
av en faktor i de olika
ländernas liv.
Revolutionerna i Mellaneuropa
mötte en arbetareklass med mycket
olika utrustning i de skilda
länderna. I Tyskland voro
arbetarna splittrade i två partier, som
icke ens i revolutionens ögonblick
förstodo att fullt finna varandra.
Majoritetssocialisterna hade samlat
emot sig i vissa lager av
arbetareklassen en misstro, som icke lät sig
utrotas. Deras hållning under de
tunga krigsåren; allt direkt och
indirekt understöd, som de skänkt de
kejserliga makthavarna, belastade
dem i de oavhängigas ögon till den
grad att det tveksamt inledda
samarbetet efter den 9 november re-
dan i januari åter sprängdes
sönder. I Ungarn saknade
proletariatet till stor del den mognad,
som en mansålders strider i
fackliga och politiska organisationer,
dock givit större delen av den tyska
arbetareklassen och i länder som
Polen, Böhmen och gamla
Österrikes slaviskadelar var
arbetareklassen liksom övriga klasser
väsentligen upptagen av de
nationella frågorna. Tyska
Österrikes arbetareklass befann sig i
en långt gynnsammare position än
de övriga ländernas. Den hade
bakom sig en nästan lika lång politisk
och facklig kamp som Tysklands.
Erfarenhet och mognad besatt den
följaktligen i hög grad. Den hade
en skara ledare, som stodo på
höjden av sin tids bildning och som
i teoretiskt avseende intogo en
ledande ställning inom
Internationa-len. Men framför allt: den hade
förstått att även genom krigsåren
bevara sin enhet.
Aldrig har i socialismens historia
betydelsen av proletariatets enighet
framträtt med en så elementär
styrka som om man jämför
socialdemokratins arbete under de gångna
9 à 10 månader i Tyskland och i
Tysk-Österrike (låt oss i det följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
