Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1919 - Möller, Gustav: Socialiseringsprogrammet i Tysk-Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
TIDEN
få ut, allt vad produktionen rimligen
kan ge; strejker varken behövas för
att förbättra eller kunna förbättra
deras ställning; det enda medlet
härtill är förbättring av
produktionen själv.
Österrikarnas lösning av
arbetareproblemet förutsätter tydligen icke
lika löner för alla arbetare.
Lönerna kunna bli beroende av
produktionens avkastning inom olika
industrigrenar och eftersom högst
betydande differenser däri kunna
uppstå, så kunna också
arbetslönerna bli olika. Det är då av
väsentlig betydelse att en del av
företagens vinst avsattes för arbetarnas
räkning. Men denna avsättning
innebär icke införandet av något
vinstandelsystem, som i sin tillämpning
lätt skulle medföra en verklig
ekonomisk differentiering av
medborgarna. Tvärtom skall den del av
, vinsten, som utgår till arbetarna i
stället samlas samman till en
gemensam kassa, vars användning icke
är närmare bestämd, men antagligen
kommer att begagnas för
välfärdsinrättningar och till utjämningar.
Lösningen av vinstförde 1-
„ ni ngs p r o b 1 em e t är måhända
den mest antastbara delen av hela
planen. Avsättningen av 20 o/0 till
reserver och förnyelseändamål synes
bra liten, särskilt i början, och
bestämmelsen att den del av vinsten
som ej går tijl arbetarna, sedan
avsättning till fonderna skett och 5 o/0
lämnats på stamandelskapitalet, kan
fresta samhället att i för hög grad
anlita de samhällsekonomiska
företagen till budgetändamål. I hela
denna sak gäller det emellertid att
lära av erfarenheten.
Österrikarna ha utan tvekan
bestämt sig för att expropriationen av
enskilda företag skall verkställas mot
ersättningi regel beräknad efter
företagens affärsvärde på basis av
en bestämd räntefot. Detta har skett
av två skäl. Dels skulle det vara
orättvist att under successivt skeende .
socialisering beröva just de
kapitalister, som haft sin förmögenhet
placerad i de företag, vilka
exproprieras, deras egendom, medan flertalet
kapitalister alltjämt skulle förbli i
besittning av sin; dels skulle det
utmana en stark allmän opinion, om
man »tog» de enskilda företagen
utan vidare. Ersättningen gör
övergången mjuk och lämnar inga
förevändningar för den gamla
företagareklassen och dess
meningsfränder att »strejka». Det är visserligen
sant att ersättningarna låta
kapitalisterna fortleva, men det får bli en
senare tids sak att rätta detta
missförhållande, en rättelse som utan
svårighet kan ske. Det är nämligen
en enkel sak att till samhället dra
in förmögenheter, som bestå i
papper och som icke längre spela någon
roll i produktionen. Det är ju för
övrigt en stor. skillnad på
kapitalister, vilka lägga beslag på alla
förmögenhetsökningar, som bliva en
följd av produktionens utveckling,
och på dem, som endast få en
begränsad ränta.
Finansieringsproblemet
löses på det sätt att företagens gamla
privata ägare få obligationer i
betalning för sin egendom. Men icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
