Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1919 - Möller, Gustav: Socialiseringsprogrammet i Tysk-Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV MÖLLER: SOCIALISERINGSPROGRAMMET etc. 245
medgivandet av tantieme åt
affärsledningen att verka.
Man har infört en hämmande
faktor, nämligen kontrollrådet. Det är
vanskligt att säga, huruvida ett
kontrollråd med så stor befogenhet kan
vara nödvändigt, då ju redan
anstaltsförsamlingens sammansättning
bör erbjuda ganska betydande
garantier mot missbruk i ena eller
andra riktningen. Det kan
naturligtvis alltid tänkas fall, då vetskapen
att man icke är maktfullkomlig kan
utöva ett välgörande inflytande gent
emot antisociala tendenser, men å
andra sidan kan kontrollrådets blotta
existens måhända skrämma
affärsledningen från att taga en risk,
vilken bort tagas.
Så som förvaltningsproblemet
blivit löst finns på det hela taget
blott en omständighet, som skulle
kunna leda till att dessa
samhällsekonomiska företag misslyckades.
Och det vore sabotage från deras
sida, som skulle utgöra själva
affärsledningen. Här kan uppenbarligen
kontrollrådet få en viktig uppgift.
Hela den österrikiska planen är så
lagd att något rimligt skäl till
sabotage icke föreligger och därför
sannolikt heller icke med framgång
skall kunna tillgripas.. Däri ligger en
av dess enorma överlägsenheter över
de bolsjevikiska metoderna.
Lika fundamentalt som
förvaltningsproblemet är tydligen
arbetareproblemet. Det kan
knappast råda tvivel om att den
österrikiska socialiseringsmetoden måste
leda till en fullständig revolution uti
arbetarnas uppfattning om sin ställ-
ning i produktionen. Den nya
företagsorganisationen ställer
produktionens verkliga uppgifter på sin rätta
plats. Produktionen får icke längre
till huvuduppgift att lämna stora
utdelningar åt några kapitalister utan
till att anständigt försörja de i
produktionen anställda och
tillfredsställa konsumenternas behov. Om
arbetarna öka arbetsintensiteten, stå
icke några ovidkommande aktieägare
där för att inhösta fördelarna. Varje
förbättring i driften som arbetarna
kunna ge uppslag till liksom allt
vilket kan öka avkastningen länder till
deras eget fromma. Antingen göra
de en direkt vinst genom att få sina
löner höjda eller en indirekt såsom
konsumenter och såsom medborgare
i ett samhälle, som genom dem blir
rikare. Uppenbart är att detta så
småningom måste förändra hela
arbetsmoralen, till oskattbar fördel för
samhället i dess helhet. Fråga torde
väl vara, huruvida icke en sådan
förskjutning av de dominerande
intressena i produktionen från
aktieägareintresset till arbetare- och kon-t
sumentintresset skall införa en
faktor i den ekonomiska utvecklingens
tjänst, som blir verksammare än
profitintresset.
I det privatkapitalistiska företaget
råder en permanent fiendskap
mellan aktieägare- och
arbetareintresset, vilken tillspetsar sig till
fiendskap mellan arbetarne och själva
företaget. Arbetaren känner sig som
en skinnad och utplundrad varelse.
I det samhällsekonomiska företaget
finns inga ovidkommande, som
arbetarna skola göda. De veta att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
