Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1919 - Olberg, P.: Folkhushållningens sammanstörtande i Sovjetrepubliken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. ÖLBERG: FOLKHUSHÅLLN. SAMMANSTÖRTANDE etc.
253
mycket mer, som regeringens metod
att med väpnad hand beröva bonden
frukterna av hans arbete, just ej
ingav honom något förtroende.
Gemensam drift av jorden är
intet nytt i Ryssland, och
dekretet av den 10 februari rör
sig därför på kända banor.
Liksom zarlagarna och speciellt
Sto-lypinska kabinettets agrarlagar är
dekretet av den 10 febr. genomträngt
med andan av en administrativ
förvaltning, som kontrollerar folkets
självbestämmanderätt. Varje steg
av kommunen eller
sammanslutningarna övervakas. Så t. ex. äro
kommunerna förpliktade att lämna
uppgifter om arbetet. Under hot om
indragandet av understödet äro de
skyldiga avlägga räkenskap för sin
verksamhet. "Medlemmarna av
arbetskommunerna äro inför
jordbrukskommissariatet ansvariga för
förvaltningen av de lantliga
angelägenheternas riktiga skötsel." Med
"sådana kommuner" skulle t. o. m. en
politiker från livsegenskapstiden
känna medlidande.
En mängd paragrafer i dekretet
av den 10 februari äro riktade mot
"de förmögnare" bönderna, som för
övrigt praktiskt taget ej alls skilja
sig från de genom lagen gynnade
"medelstora" bönderna. Dessa
paragrafer bidrogo så mycket mer till
skärpandet av ställningen på
landsbygden, som den ett år förut av
statsmakten bland folket utkastade
lösningen av tvistigheterna genom den
lokala förvaltningens agenter funnit
god jordmån.
För att vara rättvisa måste vi
erkänna, att en riktig tanke låg till
grund för sovjetprojektet att skapa
storbruk, då dessa äro rationellare
för massproduktion av
jordbruksalster. Om vi jämföra ställningen i
staden och på landet, måste vi säga,
att jordbruket lidit mindre av kriget
lin industrin. Naturligtvis gjorde sig
bristen på maskiner och utsäde
mycket kännbar på landet, och likaledes
fattades överallt vuxna arbetare, då
kriget slukat dessa. Därför medförde
härens demobilisering större fördel
för landet än för staden, då den
tillförde det nya arbetskrafter. I viss
grad spelar också jorduppdelningen
här en roll. I alla händelser kunde
dock ej ens denna tillströmning av
arbetskrafter hindra tillbakagången
på landet. Då bonden under de 10
à 15 åren före kriget alltmer
övergått till penninghandel, börjar han
nu gå tillbaka till byteshandel. Och
om man överhuvud kan tala om ett
varuutbyte mellan stad och land,
sker det i den spekulativa, oreella
formen av smyghandel. Därtill kommer
dessutom att byns kulturella behov
allt mindre kunna fyllas. Städernas
utarmande har förminskat deras
marknad, då deras
betalningsförmåga alltmer sjunkit. Transport- och
industrikriser hindra varuutbytet.
Och så behålla bönderna, som vi
redan i annat sammanhang påpekat,
sina produkter för sig själva. Det
värdelösa pappersmyntet har ingen
betydelse för dem.
I ett intressant arbete om
utsikterna för det ryska folkväldct efter
kriget skriver professor
Grine-wetzky: "Aldrig någonsin har den
socialistiska fanan dolt så borgerliga
tendenser som i denna revolution.
Dess hela förlopp kan karaktäriseras
med en formel: Socialismen —
formen, bourgeoisien — kärnan. Detta
är t, o. m. de mest socialistiska
dokuments och handlingars väsen. Så i
agrardekreten, i arbetarrörelsen, i
brödmonopolet och andra monopol, i
bankernas och industrins
nationali-sering o. s. v." (sid. 66).
Folkväldet i Ryssland under de två
senaste åren bekräftar till fullo
denna åsikt. Industrins förfall, som
påskyndades av nationaliseringen,
landsbygdens förstärkande på sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
