Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1919 - Olberg, P.: Folkhushållningens sammanstörtande i Sovjetrepubliken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
TIDÉN
socialrevolutionärernas program.
Han har alltid förklarat denna del
av det socialrevolutionära
programmet såsom en småborgerlig utopi.
Men då han väl .kommit till styret,
såg han sig nödsakad att uppfylla
denna fordran, då i annat fall den
stora vänstersocialrevolutionära
massan av bönderna skulle avfallit från
honom. Utan lång överläggning
slungade han sitt socialdemokratiska
agrarprogram liksom senare sina övriga
socialistiska principer.
En svår livsmedelskris och
följderna av den planlösa
jordfördelningen föranledde regeringen att i maj
1918 energiskt sysselsätta sig med
förhållandena på landet. Den andra
etappen i regeringens agrarpolitik
börjar. Arbetarbataljonernas
korståg till byarna för att skaffa bröd
och torparnas organisation voro
denna periods lösen. Regeringen tog till
ögonmärke att underblåsa
medborgarkriget i byarna. Den sökte skapa
två motsatta sociala klasser: de
fattiga och de besuttna bönderna.
De fientliga partierna hetsades mot
varandra, och livsmedel för städerna
beslagtogos i byarna. Bönderna, som
stödde sig på medvetandet om sin
makt, värjde sig med all kraft mot
denna nya kurs i agrarpolitiken.
En rad av bonderevolter gick i breda
vågor över Sovjetryssland.
Regeringen, som sökte undertrycka upproren
genom straffexpeditioner, blev till
sist nödsakad att kapitulera. I
no-veber förra året, började
upplösningen av fattigkommitteerna. De
krigiska brödexpeditionerna upphöra.
Den "medelstore " bonden blir
föremål för regeringens varmaste kärlek.
På honom måste den nu stödja sig.
Städernas försörjning organiseras
genom omfattande sovjetåtgärder
och regeringen höjer t. o. m. i skarp
motsats till sin tidigare
livsmedelspolitik maximiprisen på
jordbruksal.-ster.
Men det var mycket svårt att i sak
kraftigt genomföra den nya kursen.
Utan att helt uppge planen på en
kommunistisk omvälvning på den
ryska landsbygden, utan att ta i
betraktande de ledsamma erfarenheterna
vid industrins nationalisering,
framträdde regeringen inför bönderna
med sina nya projekt i den gamla
formen av kommunistiska fraser.
"För att slutgiltigt förhindra
människans utnyttjande av människan"
— så heter det i en laggivande akt
från denna tid, daterad den 10 febr.
1919 — "för att organisera
lantbruket på socialismens grundval med
användande av alla vetenskapens och
teknikens medel, för att uppfostra
det arbetande folket i socialismens
anda liksom för att ena
proletariatet och de fattiga i byarna i deras
kamp mot kapitalismen, är en
övergång från privat till statlig drift av
jordegendomen nödvändig––––––-
Därför måste reformen av
jordägan-det gå ut på att skapa en enhetlig
produktionsbasis, som garanterar
sovjetrepubliken den största möjliga
mängd av jordbruksalster med
minsta möjliga arbetskraft." Att
författa detta dekret var ej svårt, värre
var att genomföra det. Fyra
femtedelar av storgodsens jord hade
övergått i böndernas händer, och dessa
tänkte ingalunda att åter ge bort
den. Den stora delningen ökade
böndernas begär efter jord, och därför
sågo de i januaridekretet, som "för
alltid upphävde" privateganderätten
till jord, ej något annat än
avskaffande av storgodsen och en
uppmaning att bemäktiga sig dem. Därför
var regeringsdekretet av den 10 febr.
1919, enligt vilket "all jord, i vems
ägo den än befann sig, vore att
betrakta som statsegendom", och varje
privateganderätt till jord gällde som
övergångsform, för bonden ett hot
mot hans egendom, ett angrepp mot
hans del av jorden. Och detta så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
