Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1919 - Hedmansson, Karl: Samhället och folksjälens oro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
TIDEN
sonliga intresset. Under tvekampen
1909, då atmosfären var laddad med
sprängämnen, och dunkla drifter till
våld och hänsynslös taktik mänskligt
att döma skulle varit det starkaste
elementet i folksjälen, visade
Sveriges arbetare, att de även i sin
hem-sökelses stund handlade under
samhällsansvar.
De senaste årens politiska oväder,
februaridagarna 1914 och
mångfaldiga gånger senare i brist- och
revolutionsdagar lia ådagalagt samma
lugn och behärskning hos den
svenska arbetarrörelsens kärntrupper.
Helt naturligt ha de revolutionära
händelserna i öster och söder icke
undgått att sätta spår i
arbetarmassornas själsliv på samma sätt som
världskriget haft påtagliga
inverkningar på folkpsyken. Men frånsett
bolsjeviseringen i tänkesättet hos ett
mindretal är arbetarklassen nu som
förr mera benägen att tänka med
hjärnan än med inelvorna.
Visserligen lockar tanken på ett
lyckokast, fantasien får dagligen
näring i spalternas berättelser om det
snabba politiska livet utanför
dörrarna, men djupast inne sitter en
misstro till alla sådana inflytelser,
som appellera till slump och spel.
Genom demokratien skola vi vinna,
vad man därute måst blöda för med
vapen i hand, den politiska makten.
Ekonomiskt välstånd kan däremot
som sagt icke åstadkommas vare sig
med vapen eller valsedel. Varje tanke
på en omättlig spelvinst måste
uteslutas, den tillhör den primitiva
fantasiens område.
Man bör inte göra sig några illu-
sioner om överraskande och snabba
resultat av en socialistiskt betonad
samhällsutveckling, alldenstund det
moderna samhället faktiskt är ett
konkursbo. Ännu långa tider skall
tron på, att det går framåt vara den
andliga motor, som driver
socialdemokratins verksamhet.
Sveriges arbetare ha i sin gärning
visat, att de kunna vänta utan att
släppa taget och utan explosioner.
Erfarenheten härav får så mycket
större värde, när man betänker de
närmaste uppgifternas svåra
karaktär. Stat och kommuner tyngas av
oerhörda skuldbördor, och ett flertal
industrier kämpa med miserabla
avsättningsförhållanden på grund av
världens ekonomiska desorganisation.
Trots detta måste samhället påtaga
sig att lösa en rad socialpolitiska
frågor, som icke kunna vänta, skaffa
bostäder åt hemlösa och förmodligen
nödgas att med lån och understöd
bi-sträcka, där annan hjälp är
utesluten. Jag tänker härvid på den av
kristiden förorsakade balansen i vissa
kommuners finanser, varigenom de
bliva urståndsatta att utan statligt
stöd bära utgifterna för kommande
konjunkturkriser på
arbetsmarknaden.
Hela utgiftsbördan måste läggas
på arbetet, och det är endast det
faktum, att människan förmår
producera mer än hon konsumerar, som
lämnar rum för förhoppningar.
Arbetarklassens betydelse i detta
framtidsvcrk ligger i öppen dag.
Det är nödvändigt, att dess
medvetande om att handla under ansvar
hädanefter kompletteras med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
