Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1919 - Langenfelt, Gösta: Språkligt strögods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
TIDEN
äldre än målet i Orrskog.
Östgötadialekten dateras lika långt bakåt
som skånskan, som inte kan skryta
över tidigare ursprung än
värmländskan.
Men vad som kan sägas är, att ett
språk befinner sig på ett mer eller
mindre ålderdomligt stadium.
Litauiskan, t. ex., är betydligt mera
outvecklat än svenskan, men
svenskan är oerhört mycket efter
engelskan, ja, t. o. m. danskan.
Älvdalsmålet har ur ljudsynpunkt gått förbi
det svenska riksspråket, men
gutni-skan håller sig på efterkälken.
Roslagsmålet är konservativare än
riksspråket i fråga om formläran, men
stockholmskan är några hästlängder
före detsamma.
Likaså är det oriktigt, säga
somliga, att i stället för tentera säga
tenta, licentiera säga lissa, men
nusvenskan anser det riktigare att säga
något i stället för fornsvenskans
na-kot, som i sin tur kommer av ett
urnordiskt ne-wait-ek-kvat (d. v. s.
jag vet icke vad). Fafengkeliga sade,
eller åtminstone skrevo, 1400-talets
svenskar; nu skrivs fåfängt. Och
med rättstavningen är det likadant.
I vissa språk anses, att
huvudstadsdialekten är tongivande för
riksspråket, (t. ex. Londonmålet i
förhållande till högengelskan). Men i
svenskan är det inte så. Elias Wessén,
som skrivit en kort och förträfflig
lärobok i svenska språket (pris 4: 50,
Ascheschougs förlag, Kristiania, men
på svenska), yttrar exempelvis:
"Uttalet i huvudstaden är icke i allo
normgivande för vad som skall
anses vara gott svenskt språk. I flera
fall står riksspråket tvärtom i
bestämd strid mot det uttal, som har
allmän spridning i vardagligt
umgänge bland infödda stockholmsbor",
efa, han går så långt att säga, att
"i en del fall är t. ex. huvudstadens
språk lika avlägset från ’det bästa
uttalet’ som en utpräglad skånska".
Riksspråket i Sverige har icke
Wessén lokaliserat; för min del skulle
jag tro, att det, naturligt utvecklat,
talas bäst i Södermanland, östliga
delen.
Vi se härav, att Stockholmsmålet
visst icke är att anse som något
eftersträvansvärt, ifall man vill
anlägga fina vanor. Tyvärr tycks det
uttal, varvid man onödigt anstränger
talmusklerna vare sig man vid uttal
av a skiljer käkarna så vitt som
möjligt och samtidigt rullar upp
tungan bakåt, eller i allmänhet strävar
att artikulera ljuden så långt fram
i munnen som möjligt, och som plär
kallas söderamerikanska, alltmera
vinna terräng. I Uppsala, där det
icke av ålder har burskap, börjar det
intränga.
Söderamriskan har studerats
lexikograf iskt: man har utgett delar
av dess egenartade ordförråd, och
fonetiskt: man har sökt i tryck
återge dess ljudformer och
ljudförbindelser (t. ex. Konhamstorg i st. f.
Kornhamnstorg, alltså r faller; gresli i
st. f. gräslig, o. s. v.), och
morfologiskt : man har skrivit litteratur på
språket. Märket Grefvens i
Söndagsnisses äldre årgångar
publicerade dikter, Molanders pjäs Tå
Kon-hamstorg’, Martin Kochs prov ur
skilda av hans romaner (Arbetare,
Guds vackra värld), Norlanders
revyer o. s. v. innehålla "goda"
fotografier av söderamriskt talspråk.
Söderamriskan är under intim
påverkan av förbrytarslang och
sigenar-språk, varför man ofta finner rent
utländska ord och former. Jag lär
ju heta mandrom på söderamriska,
på sigenarengelska heter samma ord
manåar (Borrow: Lavolil) ;
sigenar-cngelskans ’can you rocker Romanie’
är ju söderamriskans ’kan du räckla
romani’. Jämför Hindley, Life and
adventures of a Oheap Jack 1876, p.
231:
T;m you rocker Romanie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
