Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1919 - Langenfelt, Gösta: Språkligt strögods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTA LANGENFELT: SPRÅKLIGT STRÖGODS.
’’Hej Singurella, liten masa, masa-
bella,
Hej Singurella, liten masabell.
Liten mas, mas, mas,
Liten bell, bell, bell,
Hej Singurella, liten masabell."
Kan någon av mina läsare ge mig
ursprunget till den? Är det
möjligen icke någon Cinderella, som gömt
sig i detta nordiska fragment? Men
vad är då masabell ? Kanske kan den
rekonstrueras så:
"Hei Cinderelle,
Elle est ma si belle etc", där den
andra svenska versen skulle
ursprungligen vara: "Lilla masabell",
sedan ’liten masabell’. Dessa
språkliga nötter, som Noreen så ofta
lyckats tolka, äro synnerligen
intresseväckande. Jag minns en gubbe, som
gnolade en 70-talsvisa med bl. a.
orden:
"Å kajseriskrotl
å Bismarck förstås,
de lägga embargo på allt som kan
fås."
I Söndagsnisse 1871 återfinnes
visan, den populäraste slagdängan för
dagen, med just refrängen:
"Der Kaiser ist gross
und Bismarck famös,
de lägga beslag uppå allt som kan
fås."
(Kejsaren är stor och Bismarck en
styv karl....).
Till denna kategori hör också
sådana uttryck som ’bränna sina
skepp’. Det är ju bekant, hurusom
Styrbjörn Starke, då han skulle
leverera batalj på Fyrisvallarna, brände
sina skepp, så att all tvehågsenhet
och tanke på flykt skulle vara
uteslutna hos männen. Uttrycket är
genom sin uppkomst begränsat till
germansk, ja skandinavisk kulturkrets.
Dock blev min förvåning stor, då jag
fann samma uttryck i en roman hos
den engelske författaren Wells. Ty
visserligen ha nordmännen satt djupa
spår i Englands historia, men näp-
peligen hade jag drömt om dylika
bilders inväxning i språket.
§ 2. Engelska lån ha vi flera än
vi tro. Lustjakt, livboj, boj
(klädet), sherry, shoddy, cheviot
(Che-viot Hills), khaki, ricksha(w) (lätt
tvåhjulig vagn), bungalow (indiskt
sommarhus), maharadja (där
engelskans j återges med dj liksom i
djungel, djunk (fartyg), jämför
engelskans maharaja, jungle, junk; ett
intressant fall i betraktande av att
det ivras för cZ:s borttagande i
djup, djur, djäfvul, djäkne, djärv,
varvid de engelska lånen skulle
bli de enda med dj), nabob
(rik furste), puttees och leggins
(benlindor och benläder), bumerang
(kastvapen som återvänder till den
kastande) (de flesta av dessa äro
lånord redan i engelskan, men äro
lånade av oss från engelskan); toast,
(skål), som förekommer hos J. O.
Wallin i verbet tosta. I
Signalen n:r 1 (1916) läses: "lokets
tender stod kloss intill
sänggaveln’, varvid kloss ej annat är
än engelskans close (to), invid, nära
intill. Järnvägens ’koppling, koppel’
på vagnar är av engelskt ursprung,
(the clink of our couplings:
kopplens klingande ljud i Kipling ’s
Traffics and Discoveries p. 306).
Svenskans halmhatt blir ofta
ersatt med engelskans stråhatt
(straw-hat). Likaså säga vi minsvepa efter
engelskt minesweep (minsopa). När
vi tala om maritima ting, göra vi
lånen i England; när vi tala om
lantarméer, låna vi i Tyskland,
(jämför avsnitt: Abschnitt).
Om vi låna i svensk press och
svenskt vardagsliv i Sverige, hur
mycket mera blir ej detta fallet för
svenska kolonier utomlands.
Svenskamerikanerna äro därvid ett slag
för sig ["flickorna få ta car’en",
d. v. s. (spår-)vagnen]. Men redan
i Hälsingfors insmyga sig i därsven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
