Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1919 - Kautsky, Karl: Kommunisterna vid arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
TIDEN
undvikas, om denna uppfattning
övervinnes. De hota varje kommande
revolutionär rörelse, om man låter
dem passera oanmärkta eller
förskönade och förhärligade dem — av
förment intresse för revolutionen.
Marx och Engels läto sig ej av sitt
"vulkaniska, revolutionäre
temperament" hindras från en sådan,
nödvändig kritik.
Det bevisar bl. a. den kritik, som
Engels hösten 1873 i "Leipziger
Volksstaat" bestod det uppror, som
efter proklamerandet av republiken i
Spanien utbröt den 5 juli samma år,
och som redan den 26 juli på ett
undantag när var kuvat. Det
upproriska Cartagena höll sig till i januari
1874.
Alltså offentliggjorde Engels,
redan innan resningen var
fullständigt kuvad, en särdeles skarp kritik
över "denna skamliga insurrektion
––––––-världen till ett varnande
exempel".
Detta skedde i artikelserien "Die
Bakunisten an der Arbeit"
("Volksstaat 31 okt., 2 och 5 nov.), ånyo
tryckt 1894 i häftet, "Internationales
aus dem Volksstaat" av Friedr.
Engels (Berlin, Vorwärts förlag). Vi
rekommendera denna skrift att
studeras av alla, som syssla med
bolsje-vism. Denna förutsäges där i flera
punkter, ty situationen i den spanska
revolutionen erbjöd många likheter
med kommunisternas nu pågående
revolution.
Engels börjar med att hänvisa till,
att flertalet av Spaniens
internationalister tillhörde Bakunins "allians"
och fortsätter:
"När republiken i februari 1873
proklamerades, kommo de spanska
alliansmedlemmarna i en svår ställning. Spanien är
ett i industriellt hänseende så efterblivet
land, att där ej ens kan vara tal om en
omedelbar fullständig emancipation av
arbetarklassen. Innan det kommer dithän,
måste Spanien ta många steg framåt i
utveckling och röja ur vägen en rad av
hinder. Republiken erbjöd tillfälle att ta
dessa steg och undanröja dessa hinder.
Men tillfället kunde endast begagnas
genom ett verksamt politiskt ingripande från
den spanska arbetarklassens sida" (sid.
17. 18).
Detta hade bort bjuda att deltaga
i valen till ("örtes
(nationalförsamlingen) och i dess arbete. Men
baku-nisterna åstundade arbetarklassens
omedelbara, fullständiga frigörelse.
Såsom medel härtill var under
Spaniens dåvarande tillstånd den
parlamentariska demokratien absolut
oduglig, hur oumbärlig den än är för
proletariatets utveckling och
mognad. Deltagandet i "vilket som helst
val syntes dem som ett dödligt brott".
Men vad ville de sätta i stället för
valstriden ? Arbetarråden såsom
medel för "arbetarklassens omedelbara,
fullständiga frigörelse" voro ännu
icke uppfunna. Bakunisterna
proklamerade generalstrejk, uppdelning
av Spanien i tallösa små ’ ’kantoner’’
och därmed söndersprängandet av
hela rörelsen i en rad lokalrörelser —
samt "revolutionen i permanens".
Slutet på visan blev ej blott
rörelsens sammanstörtande och hela
spanska mternationalens ruin, utan också
"förnekandet av de av bakunisterna
hittills predikade grundsatserna"
(sid. 32), som under förhållandenas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
