Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1919 - Kautsky, Karl: Kommunisterna vid arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
TIDEN
ning för socialismen, en moral, som
visar sig ej blott i starka socialistiska
instinkter, solidaritetskänslor,
offervillighet och hängivenhet utan även
däri, att man utsträcker dessa
känslor att omfatta ej blott kamraterna
i den egna kretsen utan alla
människor. En sådan moral hava vi redan
funnit vara starkt utvecklad hos
pariskommunens proletärer. Men den
massa, som i dag anger tonen i det
bolsjevistiska proletariatet, saknar
den.
Den skall nu med all makt skapas.
Så ropar Trotzki:
"Den kommunistiska moralen, kamrater,
äro vi skyldiga att genast predika,
understödja, utveckla och befästa. Det är vårt
partis förnämsta uppgift på alla
områden av dess verksamhet" (Arbete,
disciplin o. s. v., sid. 21).
Tror Trotzki att man på 24 timmar
kan skapa en ny moral ? Den kan
endast långsamt utvecklas.
Produktionens pånyttfödelse tål dock intet
uppskov. Om den kommunistiska
moralen ej var utbildad vid
socialiseringens början, om man vill gripa
sig an med att utveckla den först
efter expropriationen, är det för sent.
Och hur vill man utveckla den?
Man vill predika den. Som om
någonsin i världen man kommit någon vart
med moralpredikningar. Om
socialister sätta sitt hopp till
moralpredikningar, bevisa de blott, i vilken
återvändsgränd de råkat.
Den nya moralen skall ej blott
predikas, den skall även understödjas.
Men huru ? Moralen är en produkt av
vårt liv och våra strävanden, därur
tar den sin näring, därav beror den.
Den höga moral, som det
kämpande proletariatet utvecklar, beror på
två saker. Såsom de fattigaste och
svagaste i samhället kunna
proletärerna bestå endast genom den
innerligaste sammanslutning.
Hängivenhet och offervilja aktas högst i deras
led, i motsats till vad fallet är inom
kapitalistklassen, där den enskildes
anseende beror på storleken av hans
rikedom utan hänsyn till, huru den
vunnits.
Men en stark solidaritetskänsla
utgör ej ensam den moral, varpå det
nya samhället skall uppbyggas. En
sådan solidaritetskänsla kan verka
rent antisocialt, om den inskränkes
till den egna klassen, som söker vinna
fördelar på det övriga samhällets
bekostnad, t. ex. bördsadeln,
byråkratin, officerskåren.
Vad som gör det moderna
proletariatets solidaritet till en verklig
socialistisk moral, är dess utsträckande till
hela mänskligheten, framsprungen ur
medvetandet, att proletariatet ej kan
frigöra sig självt utan att frigöra
hela människosläktet.
Redan den unge Engels väntar av
kunskapen om detta faktum en stor
höjning av den proletariska moralen.
Han framställer detta i sin "Lage
der arbeitenden Klassen in
England" (2 uppl. sid. 299):
"1 samma mån, som proletariatet i
sig-upptar socialistiska och kommunistiska
element, i samma mån skall revolutionen
avtaga i blodsutgjutelse, hämnd och raseri.
Kommunismen står i enlighet med sin
princip över tvedräkten mellan
bourgeoisien och proletariat. Den erkänner dess
berättigande blott i dess historiska betydeiso
för don närvarande tiden, ej för framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
