Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1919 - Kautsky, Karl: Kommunisterna vid arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL KAUTSKY: KOMMUNISTERNA VID ARBETET. 301
Den vill upphäva denna tvedräkt. Så
länge tvedräkten varar, erkänner
kommunismen proletariatets förbittring mot dess
förtryckare endast som ett nödvändigt ont,
som den viktigaste hävstången för den
börjande arbetarrörelsen, men den går över
denna förbittring, då Icommunismcn är en
mänsklighetens och ej blott en arbetarnas
sak. Dessutom faller det ingen
kommunist in att vilja öva enskild hämnd eller
överhuvud att tro, att en enskild
"borgare " under rådande förhållanden skulle
kunna handla annorlunda, än han gör. . .
Ju mer de engelska arbetarna genomsyras
av socialistiska idéer, dess överflödigare
blir deras nuvarande förbittring, som ej,
även om den alltid förbleve lika våldsam,
skulle leda till något resultat, och dess mer
skola deras åtgärder mot bourgeoisien
förlora i vildhet och råhet. Detta är dock
oj mera möjligt (Engels väntade 1845
revolutionens snara utbrott, som också kom
1848, men ej i England utan på
kontinenten, och ej såsom en Proletärisk revolution.
Författarens anm.). Jag tror emellertid,
att, före utbrottet av det helt öppna kriget
mellan fattiga och rika, som nu är
oundvikligt i England, åtminstone så mycken
klarhet över den sociala frågan skall spridas
bland proletariatet, att det kommunistiska
partiet med händelsernas hjälp skall
varaktigt övervinna revolutionens brutala
element och förebygga en ny 9 : de thermidor.’’
Den 9 :de thermidor var den dag,
då Robespierre och skräckväldet
störtades. Ett sådant störtande ville
Engels förebygga, ocli dit hän skulle
kommunisterna verka genom att
beröva den proletariska klasskampen
dess vildhet och råhet mot
bourgeoisien och skjuta det allmänmänskliga
intresset i förgrunden.
Man ser, att Engels menade något
helt annat med kommunism, än
bol-sjevikerna göra. Vad Engels ville,
dithän strävade just de ryska
socialister, mot vilka bolsjevikerna stodo i
motsättning. Bolsjevismen besegrade
sina socialistiska motståndare genom
att göra "den börjande
arbetarrörelsens" vildhet och råhet till drivkraft
i sin revolution. Bolsjevismen
segrade genom att degradera
socialismen från en hela mänsklighetens sak
till en "blott arbetarnas", genom att
förkunna lönearbetarnas (jämte de
fattigaste böndernas) allmakt och
börja sitt välde med att döma alla
dem till fullkomlig rättslöshet, som ej
ville gå i flock med bolsjevismen,
genom att börja arbetarklassens
höjande med att av den förutvarande
bourgeoisien skapa en ny klass av
heloter. I det den så förvandlade
den socialistiska kampen för
mänsklighetens frigörelse och höjande till
ett högre plan till ett utbrott av
förbittring och hämnd mot enskilda,
som prisgåvos åt misshandling och
tortyr, har den ej bragt proletariatet
upp på ett högre moraliskt plan,
utan demoraliserat det. Den har
ytterligare ökat demoralisationen
genom att lösa "expropriationcn av
ex-propriatörerna" från dess nära
samband med skapandet av en ny
samhällsorganisation, vilket samband är
nödvändigt för att bilda ett
socialistiskt element, Expropriationcn
ensam sträcker sig snart från
produktions- till konsumtionsmedlen, och
därifrån och till det banditskap, som
idealiserats i Stenka Rasin, är blott
ett kort steg.
"Bolsjevismens negativa program hade
massorna utan svårighet förstått: man
behöver ej strida, behöver ej mer erkänna
n?gra plikter, man behöver blott ta, hämta,
tillägna sig, vad man kan komma at, eller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
