Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1919 - Kautsky, Karl: Kommunisterna vid arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
ligheten varken mycket produktivt
eller mycket nyttigt.
Trotzki klagar t. ex. däröver i det
redan citerade föredraget om
"Arbete, disciplin o. s. v. Han säger:
"Den första epoken i striden mot
sabotaget (intelligensens) bestod däri, att vi
utan förbarmande tillintetgjorde
sabotörernas organisationer. Det var
nödvändigt och därför riktigt.
Nu, i den period, då sovjets makt står
säker, måste kampen mot sabotaget ske
genom att förvandla gårdagens sabotörer
till tjänare, verkställare och tekniska
ledare där, varest det nya regementet
fordrar det." (Sid. 13, 14.)
Trotzki menar således, att "den
nödvändiga och därför riktiga"
vägen att göra de intelligenta till
tjänare och ledare för socialiseringen,
vore att först "skoningslöst
"nedtrampa dem.
"Vad som menas därmed säger han
genast själv:
’ ’Vi lia krossat det gamla sabotaget och
utsopat flertalet av de gamla
tjänstemännen med järnkvastar. Dessa gamla
tjänstemäns efterträdare visa sig långt ifrån
alltid som förstklassigt material. I ingen
gren av förvaltningen. Ä ena sidan gingo
till de ledigvordna posterna våra
partikamrater, som utfört det hemliga arbetet
och hade revolutionens skola bakom sig,
de bästa elementen, kämparna, de
ärligaste, de oegennyttigaste. Ä andra sidan
kommo lycksökare, intriganter, misslyckade
existenser, som under den gamla regimen
från i går voro utan sysselsättning. War
anställandet av tiotusental nya,
kvalificerade arbetare på en gång visatle sig
nödvändigt, då var det ej underligt, om mänga
marodörer lyckades tränga sig in i den nya
regimens porer.
Man måste därjämte säga, att många av
de kamrater, som arbeta i skilda ämbeten
och institutioner långtifrån alltid visar sig
mäktiga ett organiskt, fruktbärande, ener-
TIDEN
giskt arbete. Vi lägga noga märke till
sådana kamrater särskilt ur
oktober-bolsjevi-kernas led — i ämbetsverken, som arbeta
där fyra eller fem timmar och ej ens dä
särdeles intensivt, vid en tidpunkt, då vår
ställning av oss fordrar det mest
ansträngande arbete, icke av fruktan utan av
sam-vetsplikt." (Sid. 18, 19).
Detta är den "nödvändiga" men
därför ingalunda "riktiga"
konsekvensen av en politik, som sökt vinna
intelligensen icke genom övertygelse
utan genom sparkar.
Så skred man till ett annat medel
för att få utmärkta
arbetsprestationer. Pariserkommunen av 1871 hade
nedsatt statsämbetsmännens höga
löner och som högsta belopp för en lön
bestämt 6.000 franc. Likaså ville
sovjetrepubliken göra. Men det gick ej.
Den måste ändra sig även här.
Lc-nin säger därom:
"’Vi måste nu tillgripa det gamla
borgerliga medlet och gå in på en mycket liö/f
betalning för de borgerliga fackmännens
’ ■ tjänsteprestationer’’ – — — Det är
klart, att en sådan åtgärd är en
kompromiss, ett avsteg frän pariserkommunens
och varje Proletärisk makts principer––––
Det är klart, att en sådan åtgärd betyder
icke blott ett stillestånd — på vissa
områden och i viss grad — i offensiven mot
kapitalet, utan även ett steg bakåt för var
socialistiska sovjetmakt (»Sovjetmaktens
närmaste uppgifter, sid. 19).
Men, menar Lcnin, det fanns ingen
annan utväg. Och lian har
rätt-Nödvändigheten av höga löner’ kan
lia två orsaker.
Ju större ett företag är, ju fler
arbetare det sysselsätter, så mycket
större är — under för övrigt lika
förhållanden — det mervärde, det
avkastar. Producerar en arbetare
dagligen 5 mark mervärde, så avkastar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
