Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1919 - Kautsky, Karl: Kommunisterna vid arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL KAUTSKY: KOMMUNISTERNA VID ARBETET.
309
ett företag med 100 arbetare 500
mark om dagen, ett med 1,000
arbetare 5,000. Ju omfångsrikare ett
företag är, desto svårare är det att
organisera och leda det, dess
sällsyntare därför erforderliga krafter, men
dess större äro också de medel, över
vilka ägaren förfogar för att kunna
köpa en sådan utvald kraft, I den
mån de stora företagen växa, ökas
också ledarnas löner och uppnå
understundom enorma dimensioner.
Med denna omständighet måste
statsförvaltningen räkna. Höjer den ej
lönerna för sina högre tjänstemän i
proportion, så måste den befara, att
privatindustrin lockar dem till sig,
såvida de duga något till och ej blott
äro innehavare av sinekurer. På så
sätt blir statsförvaltningen andligen
utarmad, och detta är en av
orsakerna, varför statshushållningen så
ofta ej kan stå ut i konkurrensen med
privat industrin.
Det kan sättas i fråga, huruvida
pariserkommunen, om den ägt
bestånd och om dess storindustri
ut-Aecklat sig kapitalistiskt i st. f. att
so-cialiseras, då hade kunnat bibehålla
de högsta lönerna fixerade till 6,000
francs. Dekretet därom av den 2
april visar den dåtida parisindustrins
småborgerliga karaktär, men även
kommunmedlemmarnas oegennytta.
Finansministern Jourdes bekanta
exempel har redan påpekats.
Konkurrensen med en blomstrande
och mäktig privat jätteindustri
kan i Sovjetryssland omöjligt driva
de framstående "specialisternas"
löner i höjden. Ty denna industri är
ju antingen exproprierad eller ruine-
rad och avkastar ej något mervärde
åt privatkapitalister. De högre
lönerna kunna då blott ha ett ändamål:
att övervinna den motvilja, som de
dugligaste bland intelligensen hysa
för att tjäna sovjetrepubliken och för
att visa något intresse för den nya
regimen. Då övertygelsens väg ej
gör någon verkan, då hungerpiskan
ej förmår frambringa några
framstående prestationer, finnes blott ett
sätt kvar: att köpa folk genom att
åtminstone åter bereda dem
kapitalistiska levnadsförhållanden.
Vi se nu, vilka element som korats
till ledare för sovjetrepublikens
socialistiska produktion. Ä ena sidan
ett par gamla sammansvurna, ärliga
kämpar av otadligt tänkesätt, men
dock "oerfarna nybörjare" i affärer.
Och på andra sidan talrika
medlemmar av intelligensen, som antingen
mot sin övertygelse som blotta
streb-rar ställt sig till det nya väldets
förfogande, så som de skulle ställt sig till
varje annat väldes förfogande, eller
som drivits dit av fruktan för hunger
och prygel, eller slutligen sådana,
som kunde köpas för höga löner. Det
är, som Trotzki själv medger, "inga
förstklassiga element." Även om de
kunna något, tillhöra de helt säkert
ej de karaktärsfullaste av sitt slag.
Folk, som på samma gång ha
karaktär och yrkeskunskap, äro bland dem
lika sällsynta som vita korpar.
I sådana personers händer lägges
för att rädda socialismen en
diktatorisk makt, för vilken arbetarna
"motståndslöst" skola böja sig. En
sådan makt är ägnad att
korrumpera de bästa. Här är den i flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
