Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1919 - Kautsky, Karl: Kommunisterna vid arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL KAUTSKY: KOMMUNISTERNA VID ARBETET.
341
utesluten. Kriget har alltid varit
demokratins grav. Även borgarkriget,
om det varade tillräckligt länge.
Bolsjevismen alstrade med nödvändighet
borgarkrig, således också med
nödvändighet avskaffandet av
soldatråden. Den bolsjevistiska diktaturen
har degraderat arbetarråden till
blotta skuggor, i det den försvårade
deras nyval och uteslöt varje
opposition ur dem. Den har fråntagit
soldatråden alla viktiga
funktioner och likaledes rätten att
välja officerare. Liksom förr
tillsättas dessa av regeringen. Och då
de frivilliga ej räcka till, griper man,
som före bolsjevismen, till
tvångsrekrytering. Det blir ett nytt ämne
till konflikter mellan folk och
regering. Talrika bondeupplopp uppstå,
som i sin tur äter kräva en utökning
av armén. Massdeserteringar höra
till dagordningen och straffas med
ni assarkebuseringar.
’’Humanité" för den 29 maj 1919
innehåller en mot bolsjevismen
mycket välvillig redogörelse, stödd på ett
ögonvittnes iakttagelser i Ryssland.
I artikeln, som har till rubrik "Les
Principes communistes et leur
Application", heter det mot slutet:
"Den röda armen är ententens verk.
Den bolsjevistiska regimen har upprepade
gånger förkunnat sin antimilitarism. Det
så fredliga ryska folket avskyr kriget lika
väl i dag som i går och vid varje
tidpunkt. Det bjuder ett hårdnackat
motstånd mot rekryteringen. Det förekommer
lika mänga deserteringar i den röda armén,
■som fordom i Zarens. Det inträffar, att
ett regemente ej når den föreskrivna
etappen, emedan allt dess folk rymt på
vägen."
Ett något egendomligt sätt av den
röda armén att ge uttryck åt sin
hänförelse för de bolsjevistiska
principerna.
Håller man sig till fakta, utan
någon apologetisk motivering, finner
man att även på det militära området
de gamla zaristiska förhållandena
återvända, blott något försämrade,
ty den nya militarismen utvecklar
onekligen större energi än den gamla,
trots förkunnandet av dess
antimilitaristiska principer. Däri upprepa
sig de förhållanden, som vid den
stora franska revolutionen
förberedde republikens förvandling till
det napoleonska kejsardömet.
Dock är Lenin ej bestämd att sluta
som en rysk Napoleon. Den
korsi-kanske Bonaparte vann
fransmännens hjärtan genom att segerrikt
föra Frankrikes fanor genom hela
Europa. Detta gav den ene den
tillfredsställelsen, att det var
revolutionens grundsatser, som erövrade
Europa, en annan den ännu livligare
tillfredsställelsen, att Frankrikes
arméer utplundrade hela Europa och
riktade Frankrike med bytet,
Ryssland är starkt blott i
defensi-ven. Samma
kommunikationssvårigheter, som hejda en invasionsarmé,
hindra det att låta en egen armé gå
över gränserna. Även Lenin skulle väl
gärna vilja föra sin revolutions fanor
segerrikt genom Europa, men därtill
har han ingen utsikt. Bolsjevikernas
revolutionära militarism kan ej göra
Ryssland rikt, den kan blott bli en
ny källa till dess utarmande. För
närvarande arbetar den ryska
industrin, försåvitt den åter igångsatts,
förnämligast för armén, ej för pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
