Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1919 - Kautsky, Karl: Kommunisterna vid arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
TIDÉN
het och en konstituerande församling ge
uttryck åt sina klagomål. Denna
snillrika fordran av en yrkesmässig grälmakare,
som ej bryr sig om, huruvida han har rätt
utan blott, att han kommer åt sin man,
kunde, abstrakt taget, uppfyllas utan att
skada revolutionen. Men revolutionen
består just däri, att den är ett
borgarkrig, och klasser, som
bekämpa varandra med kanoner och
maskingevär, avstå från den homeriska
ordduellen. Eevolutionen diskuterar ej med sina
fiender, den krossar dem, och
motrevolu-tionen gör likaså, och båda skola veta bära
förebråelsen att ej hava iakttagit den
tyska riksdagens arbetsordning.’’ (Sid
XXII.)
Detta rättfärdigande av de
blodigaste skändligheter, även av
motre-volutionen, verkar så mycket
upphöjdare, om man jämför det med vad
författaren säger om revolutionen
några sidor förut:
"Den socialistiska revolutionen är en
lång process som börjar med
kapitalistklassens avsättning men slutar först, dä
den förvandlat kapitalistsamhället till
ett solidariskt samhälle. Denna
process skall i varje land ta minst
en generation i anspråk, och denna
tidrymd är just den proletariska
diktaturens period, då proletariatet med en hand
alltjämt ånyo nedslår kapitalistklassen och
har den andra fri för ett socialistiskt
uppbyggnadsarbete." (Sid XVIII.)
Revolutionen är alltså liktydig med
borgarkrig, ett krig, i vilket ej ges
pardon, i vilket den ena sidan krossar
den andra men utan varaktigt
resultat, då denna angenäma process
"skall ta minst en generation i
anspråk".
Detta förödande medborgarkrig,
som föres med maskingevär och
gasbomber, och som måste förhärja
landet långt mera än det 30-åriga kriget
gjorde, som decimerar befolkningen,
stegrar dess råhet till vildaste
barbari och helt täpper produktionen»
källor — det skall vara vägen till
’•framarbetandet av den högre
livsform ’’, som, socialismen betyder!
Denna "snillrika" uppfattning av
revolutionen är ej "en yrkesmässig
grälmakares" men väl en
yrkesmässig revolutionärs, för vilken
insurrek-tion är det samma som revolution,
och som förlorar vad han har att leva
för, om denna revolution genomföres
i demokratins och ej i borgarkrigets
former.
En sak är dock riktig: det ges blott
två möjligheter, antingen demokrati
eller borgarkrig. Den, som uppger
den ena, måste vara beredd på den
andra. En diktatur undvikes endast
där man har att göra med ett
fullkomligt hopplöst och apatiskt släkte,
det sämsta människomaterial för
uppbyggande av ett socialistiskt
samhälle.
Då vi nu ha de två alternativen:
demokrati eller medborgarkrig, drar
jag därav den slutsatsen, att, där
socialismen på demokratisk grund
ännu icke visar sig möjlig, där
folkets flertal avböjer den, där är dess
tid överhuvud ej kommen.
Bolsjevismen åter menar, att minoriteten
överallt måste tvinga socialismen på
majoriteten, och detta kan blott ske
genom diktatur och medborgarkrig.
Endast den omständigheten, att
bolsjevismen känner sig vara i
minoritet bland folket, gör det begripligt,
att den så hårdnackat förkastar
demokratin, oaktat den försäkrar, att
denna "ej skall skada revolutionen".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
