Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1919 - Lindhagen, Carl: De andliga värdena och de socialistiska programmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
TIDEN
söka en utväg i den socialistiska
samhällsekonomien, bakom vilken redan
lurar ett nytt individuellt uppror i
de skymtande anarkistiska
strömningarna.
Dessa olika riktningar falla
emellertid varandra i famnen på en
punkt nämligen i ett förbiseende uti
sin politik av de andliga
verklighe-terna. De utelämna dessa, till och
med utan några försök till principer,
redlöst åt de» enskilda
företagsamheten med samma effekt, som på det
ekonomiska området blev en följd av
näringsfriheten. Man kan därför
säga, att de samtliga i denna
huvudpunkt äro gammalliberala rörelser.
Även på det andliga området segrar
därför oftast det aktiva över det
begrundande, osanningen över
sanningen, orätten över rätten, våldet över
välviljan, de jordbundna primitiva
drifterna över de soliga ingivelserna.
Dessa företeelser bottna i den
förbisedda frågan om den andliga
kapitalismen, vilken är en lika
fruktansvärd verklighet som den
ekonomiska. De andliga kartellerna äro
motsvarigheter till de ekonomiska
t rasterna. De äro de drivande
krafterna till den andliga fattigdomen,
upprätthållandet av själens misär
hos människorna och därmed den
totala oförmågan att, trots lagar,
författningsrevisioner och revolutioner
höja mänskligheten ens en tum upp
på ett högre plan. Den andliga
kapitalismen är partiernas omedvetna
skötebarn från yttersta högern till
yttersta vänstern. Om man vågar
försöka i deras politik knäsätta
nå-goii omtanke för dessa omätliga värl-
dar inom vårt eget bröst, uppstår
spontant en samverkan mellan alla
för att nedslå ett sådant bemödande.
Ja det förefaller, som om en
jämviktslag i naturens liv även här
skulle göra sig gällande. Ju ivrigare
oeh uppriktigare en ekonomisk
rörelse syftar mot ekonomisk rättvisa,
desto mera ohejdat låter den
ofta den andliga kapitalismen göra
sig fritt gällande och
grusar sålunda med ena handen, vad
den andra i hänförelse velat bygga
upp. Det ligger därför kanske
någonting uti det paradoxala yttrandet
nyligen av en dansk anarkist, att
’ ’socialdemokratien är den sista
blomman på kapitalismens träd’7, —
vilket icke utesluter att de med tiden
kunna bli flera.
I västern har sålunda allt för
mycket vinningar på andras bekostnad
värdesatts och därför statskonsten
blivit ett vilt spel om fördelar med
väld och våld såsom de värdefullaste
umgängesvanorna.
Orsaken till denna nedsjunkna
nivå hos den europeiska
folkkaraktären är måhända biologisk.
Vandringsfolken ha icke haft synnerlig
tid för annat än kamp med
urinnevånarna och slagsmål sins emellan
om bytet. Ett dylikt tillvarelsesätt
skapade författningar byggda på
makt utan förmåga, sociala tillstånd
byggda på motsättningar mellan
förtryckarc och förtryckta, ett tänkande
rest dogmatiskt på stridande läror
med försmående av de gamla
samlande sanningarna, samt revolutioner
begynnande med halvgångna ideal
och slutande med en lekande omväx-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
