Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1919 - Lindhagen, Carl: De andliga värdena och de socialistiska programmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LINDHAGEN: DE ANDLIGA VÄRDENA etc.
361
vets mångfald, de läka såren, samla
människorna, göra dem fria.
Lärorna skänka människorna
herrar, överstepräster, avlönade
byråkratier, som på allvar tro sin kallelse
och egen utkomst vara att sätta sin
lära över allt annat, att tvinga den på
sina egna och andra med väld och
våld, ja, med "järn och blod", om
icke något annat hjälper.
Sanningarna åter innefatta en oavlåtlig
uppfordran till att tjäna livet och
människorna med välvilja och att i detta
finna även sin egen verkliga fördel.
Historien om Österns och Västerns
tongivande folk är en berättelse om
två vitt skilda själstillstånd. I
Kong-futses (Kina), Buddas (Indien) och
Zarathustras (Persien)
statsuppfattningar och dessa senares utflöden
västerut i Sokrates (Grekland) och
Kristi (Palestina)
samhällsåskåd-ningar lades huvudsakligen vikten
vid personlighetens kultivering,
självansvaret, mildheten, välviljan,
kärleken och endast därigenom
ansågs allt annat värdefullt falla
människan till. Ett sådant
åskådningssätt innesluter i sin omtanke
självmant även de ekonomiska frågorna.
Inom den europeiska politiken ha
nu teorierna och deras praktik
huvudsakligen rört sig i
pendelsväng-ningår mellan tingens två sidor. Till
och med den vetenskap, som kallar
sig den högsta, nämligen filosofien,
erbjuder skådespelet av en oavlåtlig
kamp mellan rationalism och
empi-rism. Nordisk familjebok
konstaterar, att man ännu i dag där ej
kommit längre än till "oförsonade
motsatser". Detta är sannerligen icke
något imponerande framsteg och man
kan då förstå, hur långt man är på
avvägar inom övriga
tummelplatser. Det har därför varit en
oavlåtlig vandring mot
undergången. "Den idealistiska läran
såsom ensam världsförbättrare tar
icke tillräcklig hänsyn till den
materiella verkligheten och slutar i
dimmiga chimärer utan varaktig
återverkan på livet, såpbubblor, som
glänsa ett ögonblick i solen och
försvinna. Den materialistiska läran
såsom ensam världsförbättrare beaktar
icke tillräckligt den andliga
verkligheten och resulterar väsentligen i
omflyttningar av maktförhållanden,
vilka icke förbättra mänskligheten.
Den goda viljan därtill dränkes till
sist i blodpölar och blir på det sättet
till intet."
En blick tillbaka på det näst
föregående solvarvet, begynnande med
franska revolutionens vårbrytning
och slutande i världskrigets vinter,
är mycket upplysande.
Motsättningarna mellan idealism och
materialism utlösa sig i form av kamp
mellan individ och samhälle. Inom
individen, lössläppt utan ankarfästen,
segrar den aktiva utåtvända sidan
över den passiva inåtvända. Det
idealistiska hos individen förlorar sig
i ensidig materialistisk strävan,
byggd även den på sin speciella
ekonomiska lära. På detta sätt har
sam-hällsrörelserna varit ledda av
materialistiska doktriner, framsprungna
ur än individualistiska än statliga
synpunkter. Från
statsmerkantilis-men slog politiken över till den
liberala näringsfriheten för att nu igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
