Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1919 - Ur utländska tidskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
TIDÉN
Ur utländska tidskrifter.
Den ekonomiska
förvaltningsstaten och parlamentarismen.
Duger den borgerliga parlamentarismens
system i den kommande ekonomiska
förvaltningsstaten, är den mycket intressanta
fråga, som i nr 24 för 1919 av den
österrikiska socialdemokratiska tidskriften Der
Kampf framkastas av Artur Heichen. Det
kan inte förnekas, att det framför allt är
organisationen av en kommande
statsso-cialistisk epok, som på vårt håll vållat det
största bryderiet. Att inte den nuvarande
statsorganisationen är allt för lämplig för
produktiv verksamhet, erkännes av allt
fler och fler. Därför kan det inte vara
annat än nyttigt, att spörsmålet
debatteras. Ovannämnda lilla uppsats i Der
Kampf löser visserligen inte alls
problemet och ger inte heller några egentligt nya
uppslag, men den fäster uppmärksamheten
på frågan, den ger ett historiskt
perspektiv, och detta bör mer än nog motivera ett
referat av den i denna tidskrift.
Parlamentarismen uppkom som en frukt
av bourgeoisiens seger över feodalismen.
Vad kännetecknade staten under den
specifikt borgerliga regimen? Jo, staten var
då i ordets egentligaste mening
polisstaten. All ekonomisk verksamhet undanhölls
på det ängsligaste staten, den var
individens privilegierade domän.
Näringsfriheten var högsta frihet. Ät staten
överlämnades endast verksamhet av mera ideologisk
art såsom rättskipning, uppfostran, konst
cch politik. Mot slutet av 1800-talet
försköt sig emellertid bilden genom
protektionismens seger och imperialismens
uppträdande, och på senaste tiden har ju statens
ekonomiska verksamhet än mer utvidgats
(kommissionsväsende och tvångsreglering).
Vad utmärker ett parlament? Politiska
frågor — här lika med motsatsen till eko-
nomiska. Det är frågor av allmän
beskaffenhet, som var och en allmänbild ad
människa anser sig kunna avgöra. I flydda
tider var detta naturligtvis också mera
möjligt, enär ju förvaltningsapparaten då var
mindre komplicerad och lättarc att
överblicka och statens verksamhetsområde, som
redan påpekats, trängre. Det är endast sä
man kan förklara, att t. ex. England
styrdes av den 23-årige Pitt, att Englands
politik under en lång följd av år låg i
händerna på medlemmarna av vissa
högtstående familjer och att t. ex. den politiska
visdomen i Sachsen tycktes vara ärvtlig i
greverätten Vitstum von Eckstädt. Den
parlamentariska kompetensen inskränker
sig helt enkelt till det sunda
bondförståndet. I parlamentet härskar dilletanten och
inte den fackkunnige. Sakkunskapen
finner man inte i parlamentet utan utanför
detta i näringslivet. Tekniker av högsta
rang ha inte tid att deltaga i det
politiska livet. De stora ekonomiska
•organisationerna skicka visserligen in representanter
i parlamentet, men det är i vanliga fall
endast andra handskrafter, och inte heller äro
dessa tillräckligt många för att borttaga
karaktären av dillctantf örsamling från
par-lamentet. Med den ökning av parlamentets
ekonomiska uppgifter, som den senare
tiden medfört, har också kravet på ökad
sakkunskap gjort sig gällande i det politiska
livet. Detta krav har man försökt
tillfredsställa genom sakkunnigekommissionen, men
dem genom ett dekret skapade sakkunnigen
kan aldrig ersätta den verklige. Den
verkliga sakkunskapen måste man finna,
dälden mest värderas och bäst behövs — i
näringslivet. Med den tilltagande
socialiseringen av näringslivet uppstår emellertid
från statens sida — hos både förvaltning
och parlament — ett stegrat behov av sak
kunskap. Det är klart, att ju flera ting,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
