- Project Runeberg -  Tiden / Elfte årgången. 1919 /
377

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1919 - Ur utländska tidskrifter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR UTLÄNDSKA TIDSKRIFTER.

377

parlamentet får att syssla med, desto mera
behöver det sakkunniga specialister och
desto mindre politiska ideologer. Och här
reser sig med kraft spörsmålet: Kan det
gamla borgerliga parlamentet anpassa sig
efter detta behov t. ex. genom en
klyvning i ett ekonomiskt och <¾tt politiskt
parlament eller måste det försvinna och lämna
rum för nya politiska institutioner?
Författaren vågar inte avgöra detta men tror,
att tiden själv kommer att ge svaret.

Att parlamentarismen inte är någonting
evigt utan endast .en historisk och som
sådan förgänglig företeelse, som kommei- att
försvinna med det klassherravälde, som
frambragt den, visar utvecklingen i-
hemlandet England. Här har parlamentets
makt gått över till kabinettet, ja rent av
till en trängre krets inom detta, till ett
kabinett i kabinettet. Och parlamentet är
ondast ett yttre staffage och en
voterings-apparat. Mon det styrande kabinettet är
långt ifrån suveränt. Det är anhängigt
av de stora ekonomiska och sociala
organisationerna. Alla ha ju under den senare
tiden sett de engelska statsmännens
förhållande till trippelalliansen av järnvägsmän,
gruv- och transportarbetare. En sådan
av-hängighet finnes inte med ett enda ord
antydd i författningen, det är ett stycke
oskriven författning, som är mycket mera
real än pappersförfattningen.
Författningen — det är kanonerna, sade man en gång,
kanske skall man snart med samma rätt
komma att säga: författningen — det är
organisationerna.

Jordbrukets socialisering.

I en artikelserie ’
’Landwirtschaft-liche Zeitf rågen" — tidsfrågor för
jordbruket — i "Die Neue Zeit" för
oktober och november 1919
behandlar en författare Lp även denna
mycket intressanta och mycket
omstridda fråga.

Till en början konstaterar förf., att det
råder en sorglig begreppsförvirring, sä
snart det gäller frågan om jordbrukets so-

cialisering: en tror att det gäller
expropri-cring av all jord för att sedan dela ut den
i lika stycken till alla medborgare, en
annan att det endast gäller expropriation av
storgodsen, en tredje att socialiseringen
blott skall ha till uppgift att förhindra
utsugningen av arbetarna, därigenom att
jordbruken drivas kooperativt av de
anställda med lika fördelning av vinsten. I
borgerliga kretsar hyser man naturligtvis
en dödlig förskräckelse för allt vad
socialisering heter, och själva
understatssekreteraren von Braun har förklarat, att
socialisering av jordbruket är omöjlig; den
bästa formen för jordbruk är
privatäganderätt till jorden.

Men även på socialdemokratiskt håll
saknar man en klar uppfattning av och ett
enhetligt ställningstagande till frågan. I
partikr etsar na hyser man allmänt den
uppfattningen, att vägen till socialisering går
över ett väl utvecklat föreningsväsen bland
jordbrukarna; därigenom skola
"böndernas och lantarbetarnas hjärtan och
huvuden socialiseras", d. v. s. på så sätt skulle
de få blick för allmänt väl och förståelse
för hela samhällets intressen. Författaren
betvivlar möjligheten av att på så sätt
vinna något, och detta inte minst på grund
av de tyska böndernas allmänna
läggning. De gynna och deltaga endast i sitt
föreningsväsen, så länge detta skänker dem
rent personliga fördelar. De ha t. o. m. sä
liten solidaritetskänsla, att om en
jordbrukare av en slump kommer i besittning
av någon fördelaktig produktionsmetod, så
meddelar han inte dem åt grannar och
bekanta, utan han bevarar den som en
hemlighet. Föreningsväsendet medverkar
sålunda inte till att socialisera böndernas
hjärtan och huvuden — de bidraga
snarare till att sporra deras girighet och
profitbegär.

Det är omöjligt att tänka sig
sammanslutningar av jordbrukare för ett rationellt
utnyttjande av tekniska hjälpmedel. För
detta lägga oregelbundenheten av ägorna,
cirkulationen på varje egendom o. s. v.
hinder i vägen. I Hannover förekommer
t. ex. sammanslutningar av jordbrukare för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1919/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free