Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Karleby, Nils: Kring kommunalskattefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
TIDEN
gåns lösning, och vars innersta
mening blott var att undvika att visa
klar färg, att täcka över dualismen
mellan de socialt konservativa
lant-mannaelemeiiten och de radikalare
stadsmedelklasselementen inom
partiet.
Detta var ställningen, och valet
kunde icke bli mer än ett.
Kominu-nalskattefrågan måste lösas efter
rationella linjer. Detta var
socialdemokratins och allt svenskt småfolks
krav. När socialdemokratin icke
kunde avstå från kravet — det
ingick ju dessutom i programmet för
vänstersamverkan att därest ett
definitivt förslag kunde medhinnas till
1920 års riksdag, detta då skulle
framföras — och liberalerna
vägrade, fanns ingen annan väg, än att
socialdemokratin på egen hand fick
övertaga regeringsansvaret för
reformförslagets framförande.
Även om kommunalskattefrågan
icke direkt är en socialistisk fråga —
indirekt är den det i så måtto, som
skattebördans fördelning är av
oerhörd betydelse för arbetarklassens
ekonomiska och sociala ställning och
därmed dess möjligheter till högre
livsutveckling —, är den dock av den
vikt, att den väl motiverade ett
övertagande av regeringsansvaret. Den
opposition mot ’ -regeringsmaktens
övertagande i ett borgerligt
samhälle", som väl under andra
förutsättningar skulle gjort sig hörd, har
ju också helt uteblivit — utom från
högern. Den svenska arbetarklassens
politiska skolning är icke så ringa,
att den icke förmår bedöma
realiteter. Och de förberedande socialisti-
ska åtgärder, som måste till före
varje genomgripande
omdaningsarbete, men som ingen annan
regering än en socialdemokratisk skulle
vidtaga, väger också tungt på
regeringsbildningens kreditsida.
Det förslag till
kommunalskattelag, som den socialdemokratiska
regeringen framlagt, är genom
dagspressen och övriga framställningar
redan så känt, att ett vidare referat är
överflödigt. Situationen har
dessutom kuriöst nog blivit den, att det
intressantaste i saken knappast
längre är själva förslaget, utan den
kritik och de motförslag, som från
de borgerliga partiernas sida riktats
emot detsamma. Kritikens många
inkonsekvenser och motförslagens
orimliga byggnad bära bättre än
annat vittne om regeringsförslagets
styrka; om hur svårt det varit för
vederbörande att reda ut den kinkiga
situationen. Det enda som med full
klarhet framgår av liberalernas och
högerns motprestationer, är att de
icke vilja en rationell skattereform,
men att de icke våga säga det.
Och båda partierna lia stått under
ett oblitt öde, när de skrevo ned sina
motförslag.
Att största delen av högern
motsätter sig progressivskatten, är endast
ett naturligt utslag av den sunda och
robusta klassegoismen. Denna skatt
skulle ju drabba de största
inkomsterna och de största bolagsvinsterna.
Och när högern vidare föreslår
nedsättning i näringsskattens
reparti-tionstal från 3 till 1,5, är det också
uteslutande det lindmanska partiets
gamla närliga omsorg om "näring-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
