Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Linder, Erik: Kapitalknappheten och vårt fallande penningevärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
TIDEN
inhöstat enorma belopp. Och ännu
påtagligare hava vi erfarit, att varje
lönestegring under krisåren slukats
ett- par månader senare av de
ständiga prisstegringarna.
Det kan dock icke nog
eftertryckligt framhållas, att vårt
penninge-problem är en stor folklig fråga, som
ej längre låter avvisa sig, och att det
därför i synnerhet är av vikt att
klarlägga dess väsentliga sidor.
Vad som sålunda i den nuvarande
situationen framför allt är
nödvändigt att taga fasta på är icke de mer
eller mindre lyckade palliativen mot
verkningarna av kronans värdefall,
såsom lönestegringar, maximipris och
statligt och kommunalt
dyrtidsunder-stöd, utan på sättet att åter skapa
fast mark under fötterna. Läsaren
skall dock icke vänta sig något
program. De följande reflektionerna
avse endast att till väsentliga fakta,
från vilka varje framgångsrik
åtgärd ej kan bortse, knyta några
ref lektioner.
För att förstå vårt läge är det
nödvändigt att klargöra för sig
förhållandet mellan knappheten pä kapital
och gängse räntefot vid oföränderligt
penningevärde. Detta förhållande
kan i korthet sägas vara, att den
gängse räntefoten vid oförändrad
prisnivå är det pris som är
tillräckligt för att marknadens tillgängliga
kapital jämt skall motsvara
näringslivets efterfrågan härpå. Då
bankerna ej vägra lån mot bankmässig
säkerhet, och då vidare en
förändring av det ekonomiska
jämviktstillståndets räntefot uppåt eller nedåt
inskränker resp. stegrar näringslivets
efterfrågan på kapital, så följer
härav att exempelvis en sänkning av
räntefoten under den normala
förorsakar ett utflöde av sedlar d. v. s.
anvisningar på sparat realkapital till
ett belopp, som är större än den
verkligt tillgängliga mängden av
sådant kapital. Men har
sedelströmmen från bankerna eller ytterst
riksbanken svällt, under det att floden
av reelt sparkapital förblivit ungefär
som förut, så måste på grund av
sedelinnehavarnas konkurrens om
kapitalvarorna uppenbarligen en
prisstegring hava inträtt. Vi få vid
detta resonemang ej glömma att
sparkapitalet icke är annat än
råvaror, maskiner, fabriksbyggnader
o. s. v., vilka kunnat frambringas,
emedan vårt behov av
konsumtionsvaror ej tagit hela vår
produktionskraft i anspråk.
I den mån nu en prisstegring av
den nämnda orsaken inträder, blir ju
fördelen av industrins ökade
penningetillgång förr eller senare en
chimär. Men om å andra sidan
prisstegringen ej varit lika stark som
ökningen i den cirkulerande
penningemängden, hava åtminstone de
inkomsttagare, som fått sina inkomster
ökade i proportion med
sedelmängden eller därutöver, inhöstat en
oförtjänt vinst, Den fördröjda
prisstegringen åter är förorsakad av att en
del människor med fasta inkomster
eller med sådana som ej hållit jämna
steg med prissteringen tvingas att
minska sin efterfrågan på varor.
Bland dessa återfinna vi
kapitalinnehavare, som bundit sina tillgångar
i fasta lån, som löpa med en oförän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
