Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Linder, Erik: Kapitalknappheten och vårt fallande penningevärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK LINDER: KAPITALKNAPPHETEN OCH VÅRT FALLANDE etc: 13
derlig ränta, samt stora grupper av
löntagare och pensionärer; den
gynnade inkomsttagaregruppen åter är
den, vars prestationer i varor och
tjänster stigit i pris i proportion med
sedelcirkulationen eller därutöver,
eller som betalar eller förräntar lån
med den försämrade penningen,
fastän dessa upptagits i den bättre. Som
nämnts hava ofantliga värden till
industriens och jordbrukets, men
framför allt till statens och
kommunernas fromma på denna väg bytt ägare.
Den nuvarande situationen är
väsentligen karaktäriserad av det nyss
skisserade från för låg räntefot
härledande utvecklingsförloppet.
Sedan något mer än ett kvartal äro
vi inne i en ny prisstegringsperiod,
som i Svensk Handelstidning index
för partipriserna kommit till uttryck
i en ökning på 15 proc. från nov.
1919 t, o. m. mars 1920. Enligt
socialstyrelsens levnadskostnadsindex
har levnadskostnaderna under
samma tid stigit med 3 proc.; vi ha
därmed åter kommit upp till
kostnadsnivån i april 1919, som var 165 proc.
över nivån år 1914.
Sedelcirkulationen sjönk från 725 milj. i nov. 1919
till 663 milj. i febr. 1920, men
medelcirkulationen i mars uppgick till
693 milj. Samtidigt börja de
ekonomiska bördor vi påtagit oss genom
åttatimmarsdagens genomförande
göra sig gällande. Med en till visshet
gränsande sannolikhet, hava vi
nämligen tills vidare att räkna med ett
mindre produktionsresultat och
därför en mindre kapitalbildning, sedan
arbetsdagen inskränkts i industrin.
Nu invändei’ kanske någon, att detta
ej behöver störa jämvikten, eftersom
den numera minskade varumängden
kräver mindre kapital för att
omsättas. Må vara, men som prof.
Heckscher med allt skäl framhållit,
8-timmarsdagen kommer också att
leda till ett stegrat kapitalbehov
inom industrin, som medelst
förbättrad och utvidgad maskinutrustning
strävar att driva fram produktionen
och ersätta den fördyrade
arbetskraften. Hur välkommen
8-timmarsdagen ur flera synpunkter än kan
vara, så betyder den ekonomiskt sett,
att vi i en tid, då kapitalknappheten
är större än eljest, träffat en
anordning, som åtminstone än så länge
minskar nationens kapitalbildning,
men med största sannolikhet ökar
behovet av kapital.
Riksbanken kan icke fritagas från
anklagelsen att den genom sin
diskontopolitik maskerat verkligheten.
Denna verklighet har allt sedan
inflationens början bjudit oss att
inskränka näringslivets anspråk på
sparkapital intill måttet av våra
tillgångar, så att kronans värdefall
hejdats. I stället har vår industriella
och merkantila värld invaggats i den
tron, att den gällande räntefoten just
utgör den uppoffring man måste
göra, för att allt skall gå bra. Men
om den stigande sedelfloden, pr
is-stegringen och vissa utländska
växelkurser visat att riksbankens
diskontopolitik uppmuntrat näringslivet att
absorbera mera "formellt" kapital
(banktillgodohavanden, sedlar och
mynt) än som motsvarar det
disponibla sparkapitalet, då står man
minst sagt undrande inför den upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
