Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Linder, Erik: Kapitalknappheten och vårt fallande penningevärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK LINDER: KAPITALKNAPPHETEN OCH VÅRT FALLANDE etc. 15
till självbesinning efter krigsårens
lysande vinster, som i betydande
utsträckning köptes på arbetarnas och
övriga löntagares bekostnad.
Den nyss antydda rationella
lösningen låter sig endast genomföras
medelst sträng ransonering av
kre-ditgivningen till utlandet och
höjning av riksbankens diskonto. En
tredje kompletterande åtgärd vore
att upphäva exportförbudet på guld
men samtidigt pålägga guldet en
successivt sjunkande exporttull eller ett
förhöjt men så småningom fallande
pris vid försäljning från riksbanken.
Prisfallet på våra export- och
importvaror skulle härigenom kunna
påskyndas, enär den omedelbara
följden bleve att de utländska
växelkurserna bragtes ned ett stycke — huru
långt beror givetvis på huru hög
tullen resp. prisförhöjningen på guld
sättes och huru starkt och snabbt
dessa avgifter reduceras.
Man måste emellertid hava klart
för sig vad man vill nå. Antaga vi
att den enskilda konsumtionen nu
återtagit sin normala andel av
folkhushållets totala årsinkomst och att
avsikten med våra penningepolitiska
åtgärder endast vore att reducera
näringslivets och den offentliga
hushållningens onormalt höga anspråk
på nationalinkomsten, då är målet
blott att nu bringa prisstegringen till
ett slut och fastlägga prisnivån vid
den punkt som är nådd. Det kan
emellertid icke vara tal om att de
förluster som penningevärdets
försämring tillskyndat stora
medborgar-grupper på något sätt utjämnats, så
att vi skulle kunna slå oss till ro och
säga, att ingen skada skett, blott
prisnivån nu stabiliseras. Vårt
rättsmedvetande kräver, att vi inrikta våra
strävanden på att nedbringa
prisnivån ett gott stycke under dess
nuvarande höjd. Av flera skäl, som
här ej skola beröras, har man
tämligen enigt ansett, att vi böra nöja oss
med att bringa vår valuta i paritet
med de effektiva guldvalutorna t. ex.
dollarn. Om vi nöja oss med något
grova mått, så skulle detta innebära,
att vi pressade ned vår prisnivå med
de 40 proc. som den nu överstiger
Förenta Staternas.
Lyckligtvis hava händelserna
länkat sig så att riksbanksledningen helt
nyligen (den 21 mars) beslutat sig
föl* att åter höja diskontot till 7
proc, och den 9 april borttogs även
den speciella uppmuntran
privatbankerna åtnjutit för sina bidrag till
ökningen i sedelcirkulationen, nämligen
returdiskontot på ½ proc.
Samtidigt har riksdagen även beslutat
bevilja riksbanken rätt till inlåning
mot ränta. I den mån denna sista
åtgärd kan påskynda en
återström-ning av sedlar till riksbanken, så att
sedelcirkulationen undergår en
stadigvarande reducering tillkommer
ännu en anledning att hoppas på en
ljusning i vår beklämmande
valutapolitiska situation.
Naturligtvis bör man akta sig att
i en inskränkt utländsk kreditgiv
-ning och i diskontohöjnmgen se de
enda obetingat verksamma medlen
mot vårt penningeväsens förfall.
Statens och kommunernas
kapitalbehov äro påfallande oberörda av
en diskontostegring. Här måste kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
