- Project Runeberg -  Tiden / Tolfte årgången. 1920 /
46

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Strandmark, Algot: Är ett världsspråk möjligt?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

TIDEN

sökt att i möjligaste mån bibehålla
kontakten mellan esperantister av
skilda nationer, att vara ett enande
band i den esperantistiska
fredsrörelsen.

Det internationella hjälpspråket
esperanto har emellertid visat sin
duglighet även på livets rent
praktiska områden. Många större firmor
i utlandet korrespondera även på
esperanto, och ledande affärsmän ha
i berömmande ord uttalat sig om
dess brukbarhet och klarhet, vilka
icke stå tillbaka för något
nationellt språk.

Det mest talande vittnesbördet om
esperantorörelsens kraft och
betydelse lämnas av de internationella
kongresser, vilka esperantisterna
hållit, än i det ena landet, än i det
andra. Inalles ha sedan språkets
tillkomst över ett tiotal
internationella esperantokongresser ägt rum,
flera av dem med över 1,000
deltagare från snart sagt alla jordens
länder. Året 1914, vilket i historien
står outplånligt inristat, var ett
märkligt år även för esperanto. Ty
just i de augustidagar, då
världskrigets åskor började rulla, skulle
i Paris en esperantokongress äga
rum, och till denna kongress hade
omkring 4,000 esperantister anmält
sig. De ämnade sig dit att tala med
varandra om mångahanda ting, men
framför allt ville de verka för
världsfredens stora idé. Nu blev det i
stället världskriget, som triumferade.
Kongressen kunde naturligtvis ej
komma till stånd. Men vad den
kunde ha betytt för freden, därom

kan blott den döma, som är väl
förtrogen med esperantorörelsens
innersta mål.

Världsspråksproblemet är löst och
den ovanskliga äran att ha givit
denna lösning tillkommer
esperantos skapare polacken Ludvig
Za-menhof. Han danade språkets
teoretiska byggnad, den inre idén vann
anhängare, villiga att offra tid och
krafter för saken, och sålunda växte
esperantorörelsen ut över de skilda
nationerna.

Esperanto har bestått provet.
Dess teoretiska struktur är
oangrip-lig, den är det mänskliga språkets
logik i ren form. Dess praktiska
användbarhet har tydligt ådagalagts
vid otaliga tillfällen. Det är
möjligt för en oriental att på esperanto
i tal och skrift träda i förbindelse
med västerlandets folk. En kines
eller japan kan utan svårighet göra
sig förstådd av en spanjor eller
portugis, av en svensk eller norrman.

Ett konstgjort språk är ett
konstverk och måste såsom varje äkta
konstverk vara resultatet av en enda
mans snille. Tanken att ett
världsspråk skulle kunna framkomma
genom ett flertal språkmäns förenade
arbete är i sig själv motsägande.
Ett världsspråks teoretiska byggnad
måste uppföras av en enda mästare.
Samarbetet däremot gäller den
praktiska användningen i livet.

Esperantospråket är en fast
byggnad och inom denna finnes det plats
för alla världens nationer. Det
kommer blott an på den fria viljan att i
enighet samlas i dess fredliga salar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1920/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free